Rien ne s'oublie - Axel Bauer

Si j’ai jeté au hasard des morceaux de ma vie

Sur des quais dans des gares sur des cargos de nuit

Tant de vrais paradoxes

De faux paradis

J’ai voulu oublier que rien ne s’oublie

Rien ne s’oublie

Rien ne s’oublie

Si j’ai laissé mon regard s’enfuir parfois la nuit

Sur des peaux pleines d'égard remplies de poésie

Aux sourires d’ivoire l’ivresse éblouie

L’ombre d’un trottoir de Londres ou Paris

Qui se fout de savoir tout ce que j’ai appris

Je n’ai vu que du feu mais aucun génie

Je n’ai jamais oublié que rien ne s’oublie

Rien ne s’oublie

Rien ne s’oublie

Je recollerai les morceaux un jour j’inventerai

Je finirai par faire le tour et tirer un trait

Me ranger c’est impossible

Me poser c’est impensable

J’avance même si rien ne s’oublie

Rien ne s’oublie

Rien ne s’oublie

Rien ne s’oublie

Rien ne s’oublie

Mais tout se sublime

Rien ne s’oublie

Rien ne s’oublie

Om jag slumpmässigt kastade bort delar av mitt liv

På plattformar i stationer på övernattningsfartyg

Så många riktiga paradoxer

Falska paradis

Jag ville glömma att ingenting är glömt

Ingenting är glömt

Ingenting är glömt

Om jag låter blicken fly ibland på natten

På hänsynsfulla skinn fyllda med poesi

Med elfenbensleenden det bländade fylleriet

Skuggan av en trottoar i London eller Paris

Vem bryr sig om att veta allt jag har lärt mig

Jag såg bara eld men inget geni

Jag har aldrig glömt att ingenting är glömt

Ingenting är glömt

Ingenting är glömt

Jag ska plocka upp bitarna en dag som jag ska uppfinna

Jag ska så småningom gå runt och dra en linje

Att lägga undan mig är omöjligt

Att fråga mig är otänkbart

Jag går framåt även om ingenting är glömt

Ingenting är glömt

Ingenting är glömt

Ingenting är glömt

Ingenting är glömt

Men allt är sublimt

Ingenting är glömt

Ingenting är glömt