Les Enfants des Limbes - Aorlhac

Un vigneron partit un matin pur travailler

Un peu avant la pointe du jour

Arrivant à un endroit qui s’appelait Fontmort

Il se vit entouré d’enfants habillés tout en blanc

Plus petits que ceux qui viennent de naître

Se pressant autour de lui, criant d’une voix lugubre

Leurs visages de cadavres putréfiés

Vomissant une sombre pestilence

Les orbites vides et la peau morcelée

Transportant sur leurs épaules de lourdes pierres

Tous enchaînés, leurs cris lamentables

Se mêlaient aux rafales du vent

Ces malheureux trépassés traînaient leur peine

De leur vivant, ils déplacèrent une borne

Condamnés à venir chaque nuit noire

A chercher, sans jamais le retrouver

Le lieu où ils l’avaient arrachée

Ils passent et repassent près du canton

Où ils violèrent la propriété d’autrui

Sans jamais la reconnaître

S’enfonçant dans les frontières du monde réel

Disparaissent peu à peu

En poussant constamment des cris de détresse

En vinmakare gick en morgon för att jobba

Lite innan gryningen

Anländer till en plats som heter Fontmort

Han såg sig omgiven av barn klädda helt i vitt

Mindre än de nyss födda

Trycker runt honom, ropar med sorgsen röst

Deras ruttna likansikten

Kräkningar en mörk pest

Tomma ögonhålor och trasig hud

Bär på sina axlar tunga stenar

Alla fastkedjade, deras beklagliga rop

blandas med vindbyarna

Dessa olyckliga bortgångna drog ut på sin smärta

Medan de levde flyttade de ett landmärke

Dömd att komma varje mörk natt

Att söka, aldrig att hitta

Platsen där de tog den

De kommer och går nära townshipen

Där de kränkt andras egendom

Att aldrig erkänna henne

Sjunker in i den verkliga världens gränser

Försvinner gradvis

Ständigt gråter i nöd