Monochrome - Abyss, Watching Me

The noose is getting tight around your neck

And every day’s the same

Stuck, you’re suffocating in your sleep

And there’s no miracle to come

As you’re embracing your demise

A piece of paper on the counter

Only ten or fifteen words

To express the desperation

And remind them who you were

First you take a breath

You take a step

Are you sure you can take it no more?

Watch the sun from the shadows

Ghostly reach, it’s so

Distant, yet so close

Watch the sun from the shadows

The rendered picture’s so bleak

So monochrome

The choice is made

Getting ready to execute yourself

But these questions still remain

Why am I stuck here waiting?

Why do I expect something more?

And is there more at all?

So you took a breath

You made that step

You are sure you can take it no more

Watch the sun from the shadows

Ghostly reach, it’s so

Distant, yet so close

Watch the sun from the shadows

The rendered picture’s so bleak

So monochrome

Your arms are broken branches

Your heart — a dying coal

A single tear in the corner of your eye

But why?

But why?

Life was just around the corner

There to pay you a surprise

Time would change it for the better

If you only had the time

Watch the sun from the shadows

Ghostly reach, it’s so

Distant, yet so close

Watch the sun from the shadows

The rendered picture’s so bleak

So monochrome

Snaran drar åt runt halsen

Och varje dag är densamma

Fast, du kvävs i sömnen

Och det finns inget mirakel att komma

När du omfamnar din bortgång

Ett papper på bänken

Bara tio eller femton ord

För att uttrycka desperationen

Och påminn dem vem du var

Först tar du ett andetag

Du tar ett steg

Är du säker på att du inte orkar mer?

Titta på solen från skuggorna

Spöklik räckvidd, det är så

Avlägsen, men ändå så nära

Titta på solen från skuggorna

Den renderade bilden är så dålig

Så monokrom

Valet är gjort

Gör dig redo att utföra dig själv

Men dessa frågor kvarstår fortfarande

Varför sitter jag här och väntar?

Varför förväntar jag mig något mer?

Och finns det mer alls?

Så du tog ett andetag

Du tog det steget

Du är säker på att du inte orkar mer

Titta på solen från skuggorna

Spöklik räckvidd, det är så

Avlägsen, men ändå så nära

Titta på solen från skuggorna

Den renderade bilden är så dålig

Så monokrom

Dina armar är trasiga grenar

Ditt hjärta — ett döende kol

En enstaka tår i ögonvrån

Men varför?

Men varför?

Livet var precis runt hörnet

Där för att betala dig en överraskning

Tiden skulle förändra det till det bättre

Om du bara hade tid

Titta på solen från skuggorna

Spöklik räckvidd, det är så

Avlägsen, men ändå så nära

Titta på solen från skuggorna

Den renderade bilden är så dålig

Så monokrom