Número Once - 995

Tengo pendientes seis cadenas perpetuas por una letra asesina

y el mundo envuelto en cocaína,

en la cocina solo queda un mar de hormigas

que no dudan en vacilarme y son inmunes al insecticida.

Si follas sida, si no se oxida,

aun no puedo controlar que los nervios me den fatiga,

serás el trigo, yo la espiga, la flor más fea de todas,

pero cuando te ahogas buscas en mí una salida.

Eso es amor suicida, mi banda marcha convencida,

es uno de esos días en que saliva es bienvenida,

ayer volví a caer en el bebe y olvida, Alexis,

madre mía de la vida, por existir.

Estilo Adidas, por el Chojín ahí esquiva,

así posiblemente no salgas con la barbilla partida,

no se si gané o perdí la partida, pero sigo con vida, ¿no?,

bueno entonces qué más da.

Quien me conoce ya sabe que el Zatu se estira,

que es verdad y que es mentira, que nos la suda lo que digan,

porque digan lo que digan los pelos del culo abrigan,

mañana reunión de tunante a las dos en la guarida.

¿Qué?, Largo, recuérdalo, me cago en la puta, siempre fuertes 22,

por decir algo.

Estoy ciego como siempre pero hago el papel,

pongo en la pletina el último disco de Big L

y aprieto el boli, me siento artista como Phil Collins tío,

mis versos si son Stones y no los Rolling.

Mi mente escupe popero, no te preocupes,

paso de ti más que de la virgen de Guadalupe,

siempre lo supe, pues queda mal el tupé,

tomar café por la tarde y que os hablen de usted.

¿Crees que esto es flow?, no, es mucho mas,

no necesito parches para rellenar mas el compás,

Juan era simpático, ahora Juan es rapper,

auténtico, autentico, auténtico, hip hoper o que.

La verdad no se a que MC’s prefieres,

pero si yo soy malo entonces, ¿tú qué coño eres?,

hago poesías, MC 9.10 K.O.,

no porquerías comerciales como Lil Bow Wow

Jag har sex livstids fängelser väntande för ett mordiskt brev

och världen insvept i kokain,

i köket finns bara ett hav av myror

som inte tvekar att reta mig och är immuna mot insektsmedel.

Om du knullar hjälpmedel, om det inte rostar,

Jag kan fortfarande inte kontrollera att mina nerver gör mig trött,

du kommer att vara vetet, jag kommer att vara spetsen, den fulaste blomman av alla,

men när du drunknar söker du en väg ut i mig.

Det är självmordskärlek, mitt övertygade marschband,

Det är en av de dagar då saliv är välkommen,

Igår föll jag tillbaka i bebisen och glömde, Alexis,

min livsmor, för att existera.

Adidas stil, vid Chojín där svårfångade,

så du kanske inte kommer ut med en delad haka,

Jag vet inte om jag vann eller förlorade matchen, men jag lever fortfarande, eller hur?

ja då vad gör det för skillnad.

De som känner mig vet redan att Zatu sträcker sig,

Vad som är sant och vad är lögn, vi svettas inte vad de säger,

för vad de än säger är håren på rövskyddet,

imorgon skurkmöte klockan två i hålan.

Vadå?, lång, kom ihåg, jag skiter i tiken, alltid stark 22,

att säga något

Jag är blind som alltid men jag spelar rollen

Jag satte den senaste Big L-skivan på kassettdäcket

och jag trycker på pennan, jag känner mig som en artist som Phil Collins man,

mina verser om de är Stones och inte Rolling.

Mitt sinne spottar popper, oroa dig inte,

Jag går från dig mer än från jungfrun av Guadalupe,

Jag har alltid vetat det, för tupén ser dålig ut,

fika på eftermiddagen och berätta om dig själv.

Tror du att det här är flöde?, nej, det är mycket mer,

Jag behöver inga lappar för att fylla kompassen mer,

Juan var trevlig, nu är Juan en rappare,

autentisk, autentisk, autentisk, hiphop eller vad.

Jag vet verkligen inte vilka MC du föredrar,

Men om jag är dålig, vad fan är du då?

Jag gör poesi, MC 9.10 K.O.,

ingen kommersiell skit som Lil Bow Wow