Na stacji Jerzego z Podebrad - Zbigniew ZamacHowski

Widzimy się co dzień na schodach w metrze,

gdy ona jedzie na dół - ja na powierzchnię

Ja wracam z nocnej zmiany,

a ty pracujesz rano

Ja jestem niewyspany,

ty z twarzą zatroskaną

A schody jadą, choć mogłyby stać

na stacji Jerzego z Podebrad

Praga o szóstej jeszcze sennie ziewa

i tylko my naiwni — robimy co trzeba

Ja spieszę się z kliniki,

gna do kiosku ona

Zmęczone dwa trybiki,

dwie wyspy wśród miliona

A schody jadą, choć mogłyby stać

na stacji Jerzego z Podebrad.

Choć o tej samej porze — randki są ruchome,

bo w tym tandemie każdy jedzie w swoją stronę

Ja w lewo, ona w prawo

nie ma odwrotu

ją czeka Rude pravo

a na mnie pusty pokój

A schody jadą, choć mogłyby stać

na stacji Jerzego z Podebrad.

Na czarodziejskich schodach czuję w sercu drżenie,

gdy kioskareczka Ewa śle mi swe spojrzenie

W pospiechu ledwie zdążę

powiedzieć - «witam z rana»,

bo całowania w biegu

surowo się zabrania

A schody jadą, choć mogłyby stać

na stacji Jerzego z Podebrad

A Praga drzemie i nic jeszcze nie wie

o dwojgu zakochanych, zapatrzonych w siebie

Już tęsknią nasze włosy

pędem rozwiane

do tego, co nas czeka

do tego, co nieznane

A schody jadą, choć mogłyby stać

na stacji Jerzego z Podebrad.

Vi ses varje dag i trappan i tunnelbanan,

när hon går ner - går jag upp till ytan

Jag kommer tillbaka från nattskiftet,

och du jobbar på morgonen

Jag är trött,

du med ett bekymrat ansikte

Och trappan rör sig, fastän de kunde stå

vid stationen George z Podebrad

Prag vid sextiden gäspar fortfarande sömnigt

och bara vi naiva – vi gör vad som är nödvändigt

Jag har bråttom från kliniken,

hon går till kiosken

Trötta två kuggar,

två öar bland en miljon

Och trappan rör sig, fastän de kunde stå

vid stationen George z Podebrad.

Även om samtidigt —datum är mobila,

eftersom i den här tandem går alla sin egen väg

Jag gick, hon höger

det finns ingen återvändo

Oförskämd lag väntar henne

och ett tomt rum på mig

Och trappan rör sig, fastän de kunde stå

vid stationen George z Podebrad.

På den magiska trappan känner jag en darrning i mitt hjärta,

när tidningsbudet Ewa skickar en blick till mig

Har bråttom, jag hinner knappt

säg - "hej på morgonen",

eftersom kyssar på flykt

strängt förbjudet

Och trappan rör sig, fastän de kunde stå

vid stationen George z Podebrad

Och Praga slumrar och vet ingenting ännu

om två förälskade människor, förälskade i varandra

Vi saknar redan vårt hår

bortblåst

till det som väntar oss

till det okända

Och trappan rör sig, fastän de kunde stå

vid stationen George z Podebrad.