Interlude: Suhaib William - Waqas

Sincerity is the constants effort to limit the contradictions between our good

and our evil

But sometimes that gets blurred and maybe what’s evil isn’t evil

And maybe what appears to be good isn’t good

It’s crazy, when I first became Muslim

Half the time I was called William

And half the time I was called Suhaib

Until now, when I go home, my family still calls me William

I think that’s emblematic of the contradictions that all of us struggle with

Whether at school, whether at work, whether our friends, right

We always feel like we got one foot in the sink and foot in this Dunya

Uppriktighet är den ständiga strävan att begränsa motsättningarna mellan vårt bästa

och vår ondska

Men ibland blir det suddigt och det som är ont är kanske inte ont

Och kanske är det som verkar vara bra inte bra

Det är galet när jag först blev muslim

Halva tiden hette jag William

Och halva tiden kallades jag Suhaib

Tills nu, när jag går hem, kallar min familj mig fortfarande William

Jag tror att det är symboliskt för de motsägelser som vi alla kämpar med

Oavsett om det är i skolan, om det är på jobbet, om våra vänner, eller hur

Vi känner alltid att vi har en fot i handfatet och en fot i den här Dunya