Fleur D'équinoxe - Vii

Sacrifier l’innocence, fuir la pauvreté

Les fantômes de ta conscience dans un bol de thé

Les crocheteurs, les oubliés de la morale

Dans un livre de la jungle néo-libéral

Sur le tranchant d’un couteau depuis pas mal d’années

Comme Ogami Ittō dans l’enfer des damnés

Le cœur fané venu pour vous damer le pion

Dans ce monde où les anges se font casser le fion

Guillotine verbale, le flow qui tranche net

Savoir-faire ancestrale, revenu le transmettre

Mais sache qu’amers sont les bons remèdes

Moi j’ai l’orgueil pour seule mère comme Andromède

Dans la fierté les loups y planteront leurs crocs

L’oisiveté viendra pour vous ronger les os

Marionnette furtive dans un théâtre d’ombre

Le code d’honneur me suivra jusqu'à ma tombe

Dans ce pandémonium j’entends des larmes

Au premier souffle de l’aube je rendrai l'âme

Royaume étrange entre chimère et mascara

Éphémère comme une fleur de sakura

Je garde courage, un peu d’amour et d’assassinat

J’aiguise chacun de mes mots comme un katana

Dans la bataille tant que le soleil m’effleure

Dans la fierté je vis, dans la fierté je meurs

Le jour tombant, la nuit est ensorceleuse

Sur les bancs, la gueule poudrée de ces racoleuses

Ivre mort comme pour accélérer le temps

L'œil rouge et blanc comme l’Empire du Soleil levant

De la came?

Non je ne vends que du vague à l'âme

Balaise, si la rue ne te rend pas malade

Le bout de mon calame se taille comme une épée

La mort me fait du pied, j'écris sur le macadam

Les grandes gueules feraient mieux de fermer leur clapet

M’effraient moins que de simples tigres de papier

Fleur de feu, n’attend pas que ma langue fourche

Je mène le jeu comme Oryu la pivoine rouge

Dans la bouche, dans le cahier des rimes accrocheuses

Un échiquier entre le chevalier et la faucheuse

Je prends de l'âge mais la vermine est dans le pot

Comme dans Tatouage une araignée planquée dans le dos

Times is rough and tough like leather

But as the world turns I learned life is hell

Times is rough and tough like leather

To learn to overcome the heartaches and pain

Seul dans mon blizzard ralentissant le pas

Cette époque bizarre ne me ressemble pas

Magnifique visage, songe évanescent

Une averse hivernale pour nettoyer le sang

Pour une courte gloire ils mordent à l’hameçon

Leur chair morte a l’aspect de l'écaille des poissons

Du poison dans le fond d’une coupe de saké

Se consacrer à sa passion sans se faire remarquer

Ce sentiment que la vie ne veut que t’arnaquer

Un immense dojo, se défendre ou attaquer

Chien sans nom flatté par un esprit vengeur

Mais sais-tu que le numéro sept n’est pas vendeur?

Pourfendeur félon, fugitif rôdeur

Les rappeurs chanteront tous avec des vocodeurs

Le bonheur dans le sifflement d’un rouge-gorge

Et je place l’honneur au-dessus de toutes choses

C’est dans l’honneur que l’on y vit, que l’on y meurt

C’est dans l’honneur que l’on en rit, que l’on en pleure

Sans honneur ni principe le bonheur n’est rien

VII, fleur d'équinoxe, aucun empire, aucune escorte

Offra oskuld, fly fattigdom

Ditt samvetes spöken i en skål med te

Hororna, moralens bortglömda

I en nyliberal djungelbok

På knivseggen i ganska många år

Som Ogami Ittō i de fördömdas helvete

Vissnat hjärta kommer för att överlista dig

I den här världen där änglar får en spark i röv

Verbal giljotin, flödet som skär rent

Förfäders know-how, återvände för att föra det vidare

Men vet att bitter är de goda läkemedlen

Jag har stolthet som min enda mamma som Andromeda

I stolthet kommer vargarna att sänka sina huggtänder i den

Sysslösheten kommer att gnaga dina ben

Smygande docka i en skuggteater

Hederskoden kommer att följa mig till min grav

I denna pandemonium hör jag tårar

Vid gryningens första andetag kommer jag att ge upp andan

Konstigt rike mellan chimär och mascara

Övergående som en sakurablomma

Jag behåller mod, lite kärlek och lönnmord

Jag skärper mina ord som en katana

I strid så länge solen berör mig

I stolthet lever jag, i stolthet dör jag

När dagen faller är natten förtrollande

På bänkarna touts den pudrade munnen på dessa

Död berusad som för att påskynda tiden

Röda och vita ögon som Empire of the Rising Sun

Kam?

Nej, jag säljer bara vagheter till själen

Fy fan, om gatorna inte gör dig sjuk

Slutet på min olycka skärps som ett svärd

Döden sparkar mig, skriver jag på asfalten

Högljudda ska hålla käften

Skrämmer mig mindre än enkla papperstigrar

Flower of fire, vänta inte på att min tunga ska dela sig

Jag leder spelet som Oryu den röda pionen

I munnen, i boken med catchy rim

Ett schackbräde mellan riddaren och skördaren

Jag börjar bli gammal men ohyran ligger i grytan

Som i Tattoo en dold spindel på ryggen

Tiderna är tuffa och tuffa som läder

Men när världen vänder lärde jag mig att livet är ett helvete

Tiderna är tuffa och tuffa som läder

Att lära sig att övervinna hjärtesorgen och smärtan

Ensam i min snöstorm som saktar ner

Den här konstiga tiden är inte som jag

Magnifikt ansikte, försvinnande dröm

Ett vinterregn för att rensa upp blodet

För en kort ära tar de betet

Deras döda kött ser ut som fiskfjäll

Gift i botten av en sakekopp

Ägna dig åt din passion utan att bli märkt

Den där känslan av att livet bara vill slita av dig

En enorm dojo, försvara eller attackera

Namnlös hund smickrad av en hämndlysten ande

Men vet du att nummer sju inte säljer?

Förrädardräpare, flyktande flykting

Rapparna kommer alla att sjunga med vocoders

Lycka i en visselpipa

Och jag sätter äran över allt

Det är till ära att vi bor där, att vi dör där

Det är till ära som vi skrattar, vi gråter

Utan heder och princip är lycka ingenting

VII, dagjämningsblomma, inget imperium, ingen eskort