Qasida - Siba

Lembro bem do momento em que parti

Só não sei quantas vezes retornei

Como sempre na hora em que cheguei

Me dei conta que errei voltando aqui

As ruínas da casa estão aí

Só paredes em pé, não tem telhado

Falta porta, está tudo escancarado

Mas o ar não se mexe pra passar

Já vi tudo, só falta acreditar

Que o portão do retorno está trancado

Não adianta tirar de onde não tem

Nem tentar encaixar onde não cabe

Sem saber alguém tenta e quando sabe

Já não dá nem um passo mais além

Pois de trás para frente nada vem

O que foi já não é e nem será

E da frente pra trás ninguém irá

Desfazer o que fez certo ou errado

Vou deixar esse canto abandonado

Para sempre do jeito como está

Me esparramo ao relento, o chão é torto

Canta um grilo escondido e mais ninguém

Vou dormir nesse abrigo que só tem

Sede, fome, sujeira, desconforto

Pra sonhar que acordei no sonho morto

No quintal de uma casa onde eu podia

Não correr contra o tempo enquanto eu via

Teu sorriso indo e vindo num balanço

Sem voltar pra você eu não descanso

Jag minns väl ögonblicket jag gick

Jag vet bara inte hur många gånger jag återvände

Som alltid när jag kom

Jag insåg att jag gjorde ett misstag när jag kom tillbaka hit

Där finns ruinerna av huset

Endast stående väggar, inget tak

Saknar dörr, allt står vidöppet

Men luften rör sig inte för att passera

Jag har sett allt, jag måste bara tro

Att returgrinden är låst

Det är ingen idé att ta det från där det inte finns

Försök inte ens att passa där det inte passar

Utan att veta om det, försöker någon och när de vet

Det tar inte längre ett steg längre

För bakifrån och fram kommer ingenting

Det som var finns inte längre och kommer aldrig att bli det

Och framifrån och bakifrån kommer ingen att göra det

Ångra det du gjorde rätt eller fel

Jag lämnar det här hörnet övergivet

För alltid som det är

Jag spretar ut i det fria, marken är krokig

En gömd cricket sjunger och ingen annan

Jag ska sova i det här härbärget som bara har

Törst, hunger, smuts, obehag

Att drömma att jag vaknade i en död dröm

På bakgården till ett hus där jag kunde

Det gick inte ont om tid när jag tittade

Ditt leende kommer och går i en svängning

Utan att återvända till dig vilar jag inte