Resistência Cultural - Hélio Bentes, Siba, Marcelo D2

Essa é a história de um mulato brasileiro

Da malandragem aqui do Rio de Janeiro

Preste atenção no nosso conto e vê se não dorme no ponto

Pra história que eu vou contar primeiro

Eu busco nos mais velhos dos terreiros e tambores

E assim fico mais forte, enfrento medos e minhas dores

No mundo de dinheiro, não se tem mais valores

Nos separam por classe, cores, escravos e senhores, é

Conquistar o meu espaço

Eu olho pro futuro sem esquecer o passado

Quem se rebaixa assim mesmo, quer ser é elevado

Nos querem de humildes para sermos humilhados

A rua cobra, e como cobra

Mas ajudar, que é bom, ninguém ajuda, é foda

Tu gosta de dinheiro, né?

Carro importado

Pulseira de área VIP e uma puta do lado

Eu vou é de Ciata, velha guarda da Portela

Falo de João do Vale, de Zé Keti e Manacéia

Falo de coisas simples, falo do meu lugar

Eu falo do meu povo e da cultura popular

Vai vendo

É que eu luto e não me rendo

Caio e não me vendo

Não recuo nem em pensamento

Eu sigo um movimento que pra mim é natural

De resistência cultural

Eu luto e não me rendo

Caio e não me vendo

Não recuo nem em pensamento

Eu sigo um movimento que pra mim é natural

De resistência cultural

O bicho pega mesmo é aqui na selva de pedra

Te empurro o lixo deles, abraçou?

Já era

Te tornam militante com medo de militares

Cagam na ideologia e jogam a ética pros ares

Sou moleque sinistro, entrego meu suor

Pelo que eu tenho visto, só vai de mal a pior

A paciência é curta, a ignorância é tanta

Cê até mata um leão, mas não foge das antas

A rua cobra, e como cobra

Mas ajudar, que é bom, ninguém ajuda, é foda

Nas ruas desse mundo, eu só quero andar

Toda vez que eu dou um passo o mundo sai do lugar

Buscar na sua própria vida a matéria prima

Eu posso até cair, mas dou a volta por cima

Como a chama na lenha, eu me inflamo e consumo

O que eu toco vira luxo, deixo o carvão em fumo

E canto

Eu luto e não me rendo

Caio e não me vendo

Não recuo nem em pensamento

Eu sigo um movimento que pra mim é natural

De resistência cultural

Eu luto e não me rendo

Caio e não me vendo

Não recuo nem em pensamento

Eu sigo um movimento que pra mim é natural

De resistência cultural

Resistência cultural!

— E aí, lembra de mim?

— Ô, não lembro, não, meu parceiro

— Primo do Maytor, tá ligado não?

— O bagulho é sair pra roubar esses filha da puta, irmão.

Encher a cara deles

de tiro, mano

— Pô, desde menó que eu te falo isso, menó.

Tu é, porra, estressadão, cara.

É isso que eles quer de nós, tá ligado?

Nóis tem que quebrar eles diferente,

nóis tem que é fazer arte, fuma aí, ó.

Tá ligado?

— Já é então, vou roubar e vou dar dinheiro pra tu virar artista nessa porra

Det här är historien om en brasiliansk mulatt

Knepet här i Rio de Janeiro

Var uppmärksam på vår historia och se om du inte somnar vid det tillfället

För historien jag ska berätta först

Jag letar efter de äldsta på gårdarna och trummor

Och så blir jag starkare, jag möter rädslor och min smärta

I pengarnas värld finns det inga fler värden

De skiljer oss åt efter klass, färger, slavar och mästare, det är

Erövra mitt utrymme

Jag ser på framtiden utan att glömma det förflutna

De som sänker sig bara så vill bli upphöjda

De vill att vi ska vara ödmjuka så att vi kan bli förödmjukade

Gatuormarna och hur de ormar

Men att hjälpa, vilket är bra, ingen hjälper, det är dåligt

Du gillar pengar, eller hur?

Importerad bil

VIP-armband och en hora på sidan

Jag kommer från Ciata, det gamla gardet i Portela

Jag pratar om João do Vale, Zé Keti och Manacéia

Jag talar om enkla saker, jag talar från min plats

Jag talar om mitt folk och populärkultur

Fortsätta leta

Det är bara det att jag kämpar och jag ger inte upp

Jag ramlar och jag ser inte mig själv

Jag backar inte ens i tankarna

Jag följer en rörelse som är naturlig för mig

av kulturellt motstånd

Jag kämpar och jag ger mig inte

Jag ramlar och jag ser inte mig själv

Jag backar inte ens i tankarna

Jag följer en rörelse som är naturlig för mig

av kulturellt motstånd

Buggen kommer verkligen hit i stendjungeln

Jag knuffar dig deras skräp, kramade du?

Det är över

De gör dig till en militant som är rädd för militären

De skiter på ideologi och kastar ut etiken i luften

Jag är en olycklig unge, jag ger upp min svett

Vad jag har sett går det bara från dåligt till värre

Tålamodet är kort, okunskapen är så mycket

Du dödar till och med ett lejon, men fly inte från tapirer

Gatuormarna och hur de ormar

Men att hjälpa, vilket är bra, ingen hjälper, det är dåligt

På den här världens gator vill jag bara gå

Varje gång jag tar ett steg flyttar världen sig malplacerad

Sök i ditt eget liv efter råvaran

Jag kan till och med falla, men jag kommer tillbaka på toppen

Som en låga i en ved, jag tänder och förtär

Det jag spelar blir lyx, jag lämnar kolen i rök

Och jag sjunger

Jag kämpar och jag ger mig inte

Jag ramlar och jag ser inte mig själv

Jag backar inte ens i tankarna

Jag följer en rörelse som är naturlig för mig

av kulturellt motstånd

Jag kämpar och jag ger mig inte

Jag ramlar och jag ser inte mig själv

Jag backar inte ens i tankarna

Jag följer en rörelse som är naturlig för mig

av kulturellt motstånd

Kulturmotstånd!

– Så, kommer du ihåg mig?

— Åh, jag minns inte, min sambo

– Borgmästarens kusin, vet du?

— Saken går ut för att stjäla de här jävlarna, bror.

Stoppa deras ansikten

skjuter, bror

— Tja, sedan jag har berättat det här, man.

Du är, fan, stressad.

Det är vad de vill ha av oss, vet du?

Vi måste bryta dem annorlunda,

Vi måste göra konst, röka där, titta.

Är du uppkopplad?

— Det är det då, jag ska stjäla och jag ska ge dig pengar för att bli artist i den här skiten