All'alba Sorgerò - Serena Autieri

La neve che cade sopra di me copre tutto col suo oblio

In questo remoto regno la regina sono io…

Ormai la tempesta nel mio cuore irrompe già

Non la fermerà la mia volontà!

Ho conservato ogni bugia

Per il mondo la colpa è solo mia!

Così non va, non sentirò un altro no!

D’ora in poi lascerò che il cuore mi guidi in po'

Scorderò quel che so e da oggi cambierò!

Resto qui, non andrò più via

Sono sola ormai, da oggi il freddo è casa mia!

A volte è un bene poter scappare un po'

Può sembrare un salto enorme ma io lo affronterò!

Non è un difetto, è una virtù, e non la fermerò mai più!

Nessun ostacolo per me, perché

D’ora in poi troverò la mia vera identità

E vivrò, sì, vivrò per sempre in libertà!

Se è qui il posto mio, io lo scoprirò!

Il mio potere si diffonde intorno a me!

Il ghiaccio aumenta e copre ogni cosa accanto a sé!

Un mio pensiero cristallizza la realtà!

Il resto è storia ormai, che passa e se ne va!

Io lo so, sì lo so, come il Sole tramonterò

Perché poi, perché poi all’alba sorgerò!

Ecco qua la tempesta che non si fermerà!

Da oggi il destino appartiene a me

Snön som faller över mig täcker allt med sin glömska

I det här avlägsna kungariket är jag drottningen...

Nu bryter stormen redan in i mitt hjärta

Min vilja kommer inte att stoppa det!

Jag behöll varje lögn

För världen är felet bara mitt!

Det här fungerar inte, jag kommer inte att höra ett annat nej!

Från och med nu låter jag mitt hjärta leda mig lite

Jag kommer att glömma vad jag vet och från och med idag ska jag ändra mig!

Jag stannar här, jag går inte iväg

Jag är ensam nu, från och med idag är kylan mitt hem!

Ibland är det bra att kunna fly lite

Det kan verka som ett stort steg men jag kommer att möta det!

Det är inte en defekt, det är en dygd, och jag kommer aldrig att stoppa det!

Inget hinder för mig, eftersom

Från och med nu kommer jag att hitta min sanna identitet

Och jag kommer att leva, ja, jag kommer att leva för evigt i frihet!

Om min plats är här kommer jag att upptäcka den!

Min kraft sprider sig runt mig!

Isen ökar och täcker allt bredvid!

En tanke från mig kristalliserar verkligheten!

Resten är nu historia, som försvinner och försvinner!

Jag vet, ja jag vet, hur solen kommer att gå ner

Varför då, varför då i gryningen kommer jag att gå upp!

Här är stormen som inte kommer att sluta!

Från idag tillhör ödet mig