Daro Naband - REZ, NAVID

بارون میباره ولی من خیس نمیشم

قطره هاش میریزن رو چرک نویسم

تو رفتی من از درد میپیچم

اینم میکشم هه شاید گیج شم

نفهمم کجام ، نفهمم چی میخوام

نفهمم چرا دوستام میرن دیـگه نمـیـان

نبینم خاکستریست رنگِ شهرم

من تو روزا میمیرمُ زنده میشم هر شـب

بارون میباره اونم چجوری

حیف که نیستی ببینی خیلی دوری

کاش که میموندی پیـشم ، کاش که بودی

دموکرات چی هیچی نیس زوری

اینم یاد میگیرم میشم سخت تر

تهِ راهُ نمیبینی چون از اوّل بستس

نگام به پایین به زیردستم

کلمات میشه کمرنگتر بعدم محو

درو نبند با من بمون

خیلی تنهام برام بخون

قصه ی وقتیُ رو بچه بودم

میگفتی همه بدیا دروغن

میکشه دستمُ میکشه رو زمین

ناامیدی یه غوله نه از جنسِ خمـیـر

باور کُن از وقتی دنیا به نامِ شـر شُد

من تو سایه ی شهر موندم کارم شُد تفکر

سنگینی تنمُ پام کشید

طعم تلخِ آسفالتُ کفشام چشـیـد

ببار بذار بشه دیدم مختل

شاید اینجوری ببینم با خوشبختی اُختم

رضا کی میای اینو یادم نمیره

مگه میشه یه احساس انقد راحت بمیره

یه حسّی از درونم میگه بازم بگیرش

ولی اون داره با آینده میره

من اینجا توم میسوزه بیرون روشن

حرفای بقیه تو گوشم مبهم

اینم یاد میگیرم میشم محکم

مامان اون درو نبند لطفاً

درو نبند با من بمون

خیلی تنهام برام بخون

قصه ی وقتیُ رو بچه بودم

میگفتی همه بدیا دروغن

Det regnar, men jag blir inte blöt

Jag kommer att skriva pus på dropparna som faller

Du är borta, jag vrider mig av smärta

Jag dödar den, jag kanske blir förvirrad

Jag förstår inte var jag är, jag förstår inte vad jag vill

Jag förstår inte varför mina vänner lämnar

Ser inte, färgen på min stad är grå

Jag dör på dagen och kommer tillbaka till livet varje kväll

Det regnar, hur är det?

Det är synd att man inte kan se, det är så långt borta

Jag önskar att du stannade framför mig, jag önskar att du var där

En demokrat är inget annat än tvång

Jag lär mig, jag blir svårare

Du ser inte botten av vägen eftersom du stängde den från början

Tittar ner på min underordnade

Orden blir svagare och försvinner sedan

Stäng inte dörren, stanna hos mig

Jag är väldigt ensam, läs för mig

Berättelsen om när jag var barn

Du sa att alla dåliga saker är lögner

Den dödar, den drar min hand till marken

Besvikelse är en jätte, inte gjord av deg

Tro mig, eftersom världen kallades ond

Jag stannade i skuggan av staden och tänkte

Tyngden av min kropp drog mig

Jag smakade den bittra smaken av asfalt i mina skor

Låt det vara, jag såg det stört

Kanske kommer jag på detta sätt se att jag föddes med lycka

Reza, när kommer du? Jag minns inte det här

Kan en sådan känsla dö lätt?

En känsla inom mig säger att jag ska ta den igen

Men han går med framtiden

Det brinner här, det är ljust ute

Andras ord är vaga i mina öron

Jag lär mig att bli stark

Mamma, snälla, stäng inte den där dörren

Stäng inte dörren, stanna hos mig

Jag är väldigt ensam, läs för mig

Berättelsen om när jag var barn

Du sa att alla dåliga saker är lögner