Vanhan vaahteran laulu - Reijo Taipale

Linnut laulullaan meidät herätti

taivaanranta peittyi säteistä auringon

vierelläni ain sinut nähdä sain

kesäöin ja päivin sä olit luonani

Miksi aina kun onni hymyää se katoaa pois

toisten kohdalla unikuva tää kuin totta se ois

alla vaahteran sävel suruinen

yhä vielä kertoo kuka on rakkahin

Laulussani on sävel suruinen

ilo pois on mennyt kuin virtaliekit nuo

paljon odotin paljon kaipailin

joutui päivä iltaan ennen kuin huomasin

Lehti kuivannut piha vaahteran on tallella vain

muisto kauneimman ensirakkauden on luonani ain

alla vaahteran sävel suruinen

yhä vielä kertoo kuka on rakkahin

Fåglarna väckte oss med sin sång

horisonten var täckt av solens strålar

Jag kunde bara se dig bredvid mig

sommarnätter och dagar var du hos mig

Varför är det så att varje gång lycka ler försvinner den

för andra är det en dröm som om den är verklig

nedanför lönnnoten sorglig

berättar fortfarande vem som är mest älskad

Min låt har en sorglig ton

glädjen är borta som elektricitetens lågor

Jag väntade mycket, jag längtade efter mycket

det gick från dag till natt innan jag märkte det

Gårdslönnens blad bör endast förvaras

minnet av den vackraste första kärleken finns alltid med mig

nedanför lönnnoten sorglig

berättar fortfarande vem som är mest älskad