Annikki - Reijo Taipale

Lensi päivänsäde lemmenkukkaan

hentoon sinisilmään

joka juuri nuppuaan

taas nosti piilostaan

Päivä loistettaan loi nurmen nukkaan

kultaa neidon tukkaan

kun nummitiellä vaelsin

mä kera Annikin

Ovat muistoissani onnen päivät

kauniit suloisimmat

jotka silloin vaelsin

mä kera Annikin

Kaukana kun kuljin maailmalla

vieraan taivaan alla

mä kulkevani uneksin

vain kera Annikin

Vaikka päivänsäteet pilveen jäivät

vaikken enää koskaan

ehkä niitä nähdä saa

vain muisto lohduttaa

Päivä loistettaan loi nurmen nukkaan

kultaa neidon tukkaan

kun nummitiellä vaelsin

mä kera Annikin (x2)

En solstråle flög in i kärlekens blomma

till ett avslappnat blått öga

som bara spirar

återigen uppvuxen från gömstället

Dagen i sin glans fick gräset att ludda

guld i jungfruns hår

när jag vandrade på heden

jag och Annik också

Jag minns de glada dagarna

vackra sötaste

som jag sedan vandrade

jag och Annik också

Långt borta när jag reste jorden runt

under en främmande himmel

Jag gick i en dröm

bara med Annik

Fast solens strålar stannade kvar i molnen

fast aldrig igen

kanske du kan se dem

bara minnet är tröstande

Dagen i sin glans fick gräset att ludda

guld i jungfruns hår

när jag vandrade på heden

jag med Annik (x2)