1,40m - Prinz Pi, BRKN

Stolz fängt es an — Ganz klein hört es auf

Das was ich höre — hörst du das auch?

Stolz fängt es an — Ganz klein hört es auf

Dein Gesicht in der Mitte vom Rauch

Aus punktgroßen Sternen sickert das Licht

Einmal durch die Galaxie — uns direkt ins Gesicht

Bist von den Füßen bis zu deinem Hals mit Tinte geschmückt

Solang wir beide uns sehen können, verschwinden wir nicht

Du bist Gift, doch gegen dich — weiß ich kein Mittel

Deine Augen drehen mich auf 33 1/3

Und wenn ich wieder zu mir komme, dann ist es zu spät

Wir finden immer unser Bett, ganz egal wo es steht

Standard Ikea Gitterbett hält uns gefangen

Das Feuer braucht niemand sehen, nur den Schein an der Wand

Und wenn es brennt, lass es brennen, lass es brennen verdammt

Wir schreiben mit der Asche uns hat keiner gekannt!

In uns’rer besten Zeit

Da war’n wir immer zu zweit

Und das Bett, das wir teilen, war nur dein, war nur mein

Das war 1,40 breit

Das war die beste Zeit

Kein Zentimeter für Streit

Der Horizont ist zwar weit, und andere Betten sind weich

Doch was wir haben, das reicht

Denn 1,40 reicht, denn 1,40 reicht, denn 1,40 reicht

Stehen vor den Betten im Laden — du sagst wir brauchen mehr Platz

Der wird dann am Telefon für das Rauschen gemacht

140 cm, unser Rechteck von Licht

Wenn die Matratze breiter wird, dann wächst der Riss, der es bricht

Wir haben diverse Differenzen

Das ist der Grund warum die Menschen denken

Wir beide würden immer kämpfen

Doch die Momente direkt nach dem Streit sind die engsten

Und die größten Hoffnungen, die liegen hinter Ängsten

Haben keine Ohren für was man über uns sagt

Die werden noch lästern, liegen wir schon im Sarg

Die Fäden wirken dünn, aber halten wie Stahl

Doch wie die wirken ist uns beiden egal

In uns’rer besten Zeit

Da waren wir immer zu zweit

Und das Bett, das wir teilen, war nur dein, war nur mein

Das war 1,40 breit

Das war die beste Zeit

Kein Zentimeter für Streit

Der Horizont ist zwar weit, und andere Betten sind weich

Doch was wir haben, das reicht

In uns’rer besten Zeit

Da waren wir immer zu zweit

Und das Bett, das wir teilen, war nur dein, war nur mein

Das war 1,40 breit

Das war die beste Zeit

Kein Zentimeter für Streit

Der Horizont ist zwar weit, und andere Betten sind weich

Doch was wir haben, das reicht

Wir brennen hell und dann sind wir verschwunden

Wir brennen hell und dann sind wir verschwunden

Wir brennen hell und dann sind wir verschwunden

Nehmen nichts mit, nur diese paar perfekten Sekunden

Wir brennen hell und dann sind wir verschwunden

Wir brennen hell und dann sind wir verschwunden

Wir brennen hell und dann sind wir verschwunden

Dann versinken wir zusammen im Dunkeln

In uns’rer besten Zeit

Da waren wir immer zu zweit

Und das Bett, das wir teilen, war nur dein, war nur mein

Das war 1,40 breit

Das war die beste Zeit

Kein Zentimeter für Streit

Der Horizont ist zwar weit, und andere Betten sind weich

Doch was wir haben, das reicht

Denn 1,40 reicht

Denn 1,40 reicht

Denn 1,40 reicht

Denn 1,40 reicht

Denn 1,40 reicht

Denn 1,40 reicht

Denn 1,40 reicht

Denn 1,40 reicht

Denn 1,40 reicht

Det börjar stolt - det slutar litet

Vad jag hör - hör du det också?

Det börjar stolt - det slutar litet

Ditt ansikte mitt i röken

Ljuset sipprar ut från punktstora stjärnor

Tvärs över galaxen — rakt i ansiktet

Du är täckt av bläck från fötterna till halsen

Så länge vi båda kan se varandra, går vi inte

Du är gift, men mot dig - jag vet inget botemedel

Dina ögon vänder mig till 33 1/3

Och när jag kommer till kommer det att vara för sent

Vi hittar alltid vår säng, oavsett var den är

Standard Ikea spjälsäng håller oss fångna

Ingen behöver se elden, bara glöden på väggen

Och om det brinner, låt det brinna, låt det brinna för fan

Vi skriver med askan ingen kände oss!

I vår bästa tid

Vi var alltid två

Och sängen vi delar var bara din, var bara min

Det var 1,40 brett

Det var den bästa tiden

Inte en tum för argument

Det är sant att horisonten är långt, och andra sängar är mjuka

Men det vi har räcker

För att 1,40 räcker, för att 1,40 räcker, för att 1,40 räcker

Att stå framför sängarna i butiken — du säger att vi behöver mer utrymme

Detta görs sedan på telefonen för bruset

140 cm, vår rektangel av ljus

När madrassen blir bredare växer sprickan som bryter den

Vi har olika skillnader

Det är därför folk tänker

Vi skulle alltid slåss

Men ögonblicken direkt efter argumentationen är närmast

Och de största förhoppningarna ligger bakom rädslor

Har inga öron för vad som sägs om oss

De kommer att skvallra när vi redan ligger i kistan

Trådarna verkar tunna, men håller som stål

Men vi bryr oss inte om hur de fungerar

I vår bästa tid

Vi var alltid två

Och sängen vi delar var bara din, var bara min

Det var 1,40 brett

Det var den bästa tiden

Inte en tum för argument

Det är sant att horisonten är långt, och andra sängar är mjuka

Men det vi har räcker

I vår bästa tid

Vi var alltid två

Och sängen vi delar var bara din, var bara min

Det var 1,40 brett

Det var den bästa tiden

Inte en tum för argument

Det är sant att horisonten är långt, och andra sängar är mjuka

Men det vi har räcker

Vi brinner starkt och sedan är vi borta

Vi brinner starkt och sedan är vi borta

Vi brinner starkt och sedan är vi borta

Ta ingenting med dig, bara de där få perfekta sekunderna

Vi brinner starkt och sedan är vi borta

Vi brinner starkt och sedan är vi borta

Vi brinner starkt och sedan är vi borta

Sedan sjunker vi tillsammans i mörkret

I vår bästa tid

Vi var alltid två

Och sängen vi delar var bara din, var bara min

Det var 1,40 brett

Det var den bästa tiden

Inte en tum för argument

Det är sant att horisonten är långt, och andra sängar är mjuka

Men det vi har räcker

För 1.40 räcker

För 1.40 räcker

För 1.40 räcker

För 1.40 räcker

För 1.40 räcker

För 1.40 räcker

För 1.40 räcker

För 1.40 räcker

För 1.40 räcker