Cassiopée - Kamu

Les lumières s'éteignent

Heyyy yah

Heyyy yah

Le ciel se ternit

Et ce, dans ce cas, si on perd

Derrière toi, dans l'éclat, le sillon me plait

Le ciel se ternit

J’ai levé les yeux, tu y étais comme Cassiopée

Quand tu ne sors pas les crocs, tu sors les griffes

C’est un côté nympho et c’est, d’un côté, navrant

Je veux prendre soin de ton coeur en émeraude tant j’aimerai repartir émérite

Rempli d'émotion était ton ascenseur

Je veux fuir très haut le fléau de l’ascenseur émotionnel

Notre route se morcele, «prends ma main qu’on se hisse»

Lui ai-je dit, sans savoir que ses démons se lèveraient

La friction de nos corps dans cette danse endiablée

Sous l'éclairage du clair de lune

L'éclat d’une supernova, mon sourire parait royalement rayonnant

Dissimulé sous cet air de ruine

Les étoiles pourraient s’aligner

Seule idée: c’est de te suivre dans mon cas

On voit les choses en grand à en oublier

Que les petites pierres font les grandes montagnes

La chaleur de ton corps me piège

La mer sur laquelle on voguait s’est gelée

Pendant combien d’piges?

Seule la rage colorie le mirage et le pire des cauch', c’est que je l’aime

Des heures l’un et l’autre au bout du fil avant de le perdre

Jusqu'à ce que l’appel s'écourte

La peine me charme et m’a désarmé comme ma belle et ses courbes

Les lumières s'éteignent

Heyyy yah

Heyyy yah

Le ciel se ternit

Et ce, dans ce cas, si on perd

Derrière toi, dans l'éclat, le sillon me plait

Le ciel se ternit

J’ai levé les yeux, tu y étais comme Cassiopée

La réussite se perd, le néant

L’a recouvert, vraiment

Désolé que ma fierté ne sâche faire

Sécher tes joues perlées par nos nerfs, vraiment

On se meurt à vif, des mots rares, démoralisé

Mon regard sur ton être rivalise avec Mona Lisa

Le ciel est morne, pourquoi suivons-nous cette mode abyssale?

Sur toi, j’ai jeté mon dévolu

Accompagné d’espoir dans le noir que je peux vite tâter

T’as baissé les yeux quand j’ai levé les miens

Nos sentiments se fixent derrière des vitres teintées

Nos égos rivalisent

La lumière n’passe qu’au travers du vitrail

Nos peines de coeur seraient-elles vitales?

Nos rêves ravagés se noient dans le rivage, triste

Les lumières s'éteignent

Heyyy yah

Heyyy yah

Le ciel se ternit

Et ce, dans ce cas, si on perd

Derrière toi, dans l'éclat, le sillon me plait

Le ciel se ternit

J’ai levé les yeux, tu y étais comme Cassiopée

Les larmes versées pour ma famille au ciel

Furent les mêmes que j’ai versé pour toi

J’aurais pu faire mieux mais il fallait oser

Donc j’ai foncé vers ces routes noires

Pour préserver ce lien, je me suis défoncé

Faussement, j’ai viré dans l’fossé, j’en ai versé des flots et des verses pour

toi

Je n’avais que ton cœur pour déserter le mien

Tu cherchais l’amour, si le train t’y dessert, fais le bien

C’est fait de rien mais d’un tout

Mais d’un coup, t’es déçue, je fais le mal

Quand tu ne fais que me cerner, je me serre contre tes atouts

J'étais con, je l’avoue

Mais bon, prêt à tout

Plus d’une fois, mes yeux sont passés de verts à rouges

Qui joue de ses victoires perdra tout

J'étais sur le droit chemin, je crois bien que je l’ai rebroussé

J’ai la frousse et je fais que douter

Le cœur nous enterrera tous

Donc pera couz, c’est tout ce que j’ai

C’est tout ce que j’aime dès que tout est saccagé

Et je m’entête à t’oublier

Dans mes yeux, je n’avais que toi et cela même si la foule se jette

Entre nous, c’est remords, de-mer et remous

Un choc de plus, j’y renonce, je laisse la foudre se taire

Qu’ils aillent se faire foutre

Je n’ai que toi et ma fougue avant d'être à court d’air

À court terme, je tenterai de me faire un nom

Depuis que tu m’as rappelé que j’existais

Si j’finis pas au dessus comme un satellite

Ce sera pas à Sainte Hélène mais dans le décor tant céleste que j’irai m’exiler

La vie nous est offerte

Comme une balle perdue

Rares sont les élus qui ont su l’esquiver

Des sourires, de ce que j’ai comme souvenirs

Je n’ai jamais vraiment su en esquisser

Veuillez m’excuser

Je n'étais que ce ne-jeu que l’on laisse glisser

Alors donne moi

Une autre chance, pardonne moi

Si de moi-même

Je laisse une part en toi

Ce n’est qu’une parenthèse

Dans nos années restantes

Si je presse tant la gâchette

C’est que le temps qu’on me tend n’est pas rentable alors je l’achève

De haine et d’amour, c’est de ça qu’on est fait

De haine et d’amour, c’est de ça qu’on est fait

De haine et d’amour, c’est de ça qu’on est fait

De haine et d’amour, c’est de ça qu’on est fait

Ljusen släcks

Heyyy jaha

Heyyy jaha

Himlen mörknar

Och detta, i det här fallet, om vi förlorar

Bakom dig, i glansen, gillar jag fåran

Himlen mörknar

Jag tittade upp, du var där som Cassiopeia

När du inte visar dina huggtänder, visar du dina klor

Det är en nymfo-sida och det är å ena sidan hjärtskärande

Jag vill ta hand om ditt smaragdhjärta så mycket att jag skulle vilja lämna emeritus

Fylld av känslor var din hiss

Jag vill springa högt från känslohissens gissel

Vår väg håller på att falla isär, "ta min hand låt oss dra oss upp"

Jag sa till henne, utan att veta att hennes demoner skulle resa sig

Våra kroppars friktioner i denna vilda dans

Under månljuset

Glansen av en supernova, mitt leende verkar kungligt strålande

Gömmer sig under denna ruinluft

Stjärnorna kunde passa in

Enda idén: det är att följa dig i mitt fall

Vi ser stora saker att glömma

Att små stenar gör stora berg

Värmen i din kropp fångar mig

Havet vi seglade på frös

I hur många år?

Bara ilska färgar hägringen och den värsta mardrömmen är att jag älskar henne

Timmar av varandra på linjen innan du förlorar den

Tills samtalet avbryts

Smärta charmar mig och avväpnar mig som min skönhet och hennes kurvor

Ljusen släcks

Heyyy jaha

Heyyy jaha

Himlen mörknar

Och detta, i det här fallet, om vi förlorar

Bakom dig, i glansen, gillar jag fåran

Himlen mörknar

Jag tittade upp, du var där som Cassiopeia

Framgången är förlorad, ingenting

Täckte det, verkligen

Förlåt att min stolthet inte kan göra det

Torka dina kinder pärlstavade av våra nerver, verkligen

Vi dör råa, sällsynta ord, demoraliserade

Min blick på ditt väsen konkurrerar med Mona Lisa

Himlen är dyster, varför följer vi detta urusla mode?

Jag siktar på dig

Ackompanjerad av hopp i mörkret som jag snart kan känna

Du tittade ner när jag tittade upp min

Våra känslor är fixerade bakom tonade rutor

Våra egon tävlar

Ljuset passerar bara genom det målade glaset

Kan vår hjärtesorg vara livräddande?

Våra härjade drömmar drunknar i stranden, sorgliga

Ljusen släcks

Hej ja

Hej ja

Himlen mörknar

Och detta, i det här fallet, om vi förlorar

Bakom dig, i glansen, gillar jag fåran

Himlen mörknar

Jag tittade upp, du var där som Cassiopeia

Tårarna fällde för min familj i himlen

Var desamma som jag kastade åt dig

Jag kunde ha gjort det bättre men jag var tvungen att våga

Så jag sprang nerför de svarta vägarna

För att bevara det här bandet blev jag hög

Felaktigt vek jag ner i diket, jag hällde översvämningar och häller för

du

Jag hade bara ditt hjärta att överge mitt

Du letade efter kärlek, om tåget sviker dig där, gör det rätt

Den är gjord av ingenting annat än en helhet

Men plötsligt är du besviken, jag gör fel

När du bara omger mig, kramar jag om dina tillgångar

Jag var dum, jag erkänner det

Men hey, redo för vad som helst

Mer än en gång gick mina ögon från gröna till röda

Den som spelar sina segrar kommer att förlora allt

Jag var på rätt väg, jag antar att jag tackade nej

Jag är rädd och jag tvivlar bara

Hjärtat kommer att begrava oss alla

Så men, det är allt jag har

Det är allt jag gillar när allt är slängt

Och jag glömmer dig envist

I mina ögon hade jag bara dig och det även om publiken kastar

Mellan oss är det ånger, de-mer och eddy

En chock till, jag ger upp den, jag låter blixten tystna

Fy fan dem

Jag har bara dig och min eld innan jag får slut på luft

På kort sikt ska jag försöka skapa mig ett namn

Sedan du påminde mig om att jag finns

Om jag inte hamnar på toppen som en satellit

Det blir inte i Sankt Helena utan i den himmelska miljön som jag kommer att gå i exil

Livet är givet till oss

Som en herrelös kula

Få är de utvalda som har kunnat undvika det

Leenden, av det jag har som minnen

Jag visste aldrig riktigt hur jag skulle skissa det

Ursäkta mig

Jag var bara det här icke-spelet som vi släppte

Så ge mig

En ny chans, förlåt mig

Om från mig själv

Jag lämnar en del i dig

Det är bara en parentes

Under våra återstående år

Om jag trycker på avtryckaren så mycket

Det är att tiden som jag får inte är lönsam så jag avslutar den

Hat och kärlek, det är vad vi är gjorda av

Hat och kärlek, det är vad vi är gjorda av

Hat och kärlek, det är vad vi är gjorda av

Hat och kärlek, det är vad vi är gjorda av