My Silks And Fine Array - Julie Covington

My silks and fine array

My smiles and languish’d air

By love are driv’n away

And mournful lean despair

Brings me yew to deck my grave

Such end true lovers have

His face is fair as heaven

When springing buds unfold

O why to him was’t given

Whose heart is wintry cold wintry cold

Bring me an axe and spade

Bring me a winding sheet

When I my grave have made

Let winds and tempests beat

Then down down I lay cold cold as clay

True love doth pass away

Min silke och fina array

Mina leenden och försmädande luft

Av kärlek drivs bort

Och sorglig mager förtvivlan

Tar med mig idegran att däcka min grav

Ett sådant slut har sanna älskare

Hans ansikte är rättvist som himlen

När fjädrande knoppar vecklas ut

O varför till honom gavs inte

Vars hjärta är vinterkallt vinterkallt

Ge mig en yxa och spade

Ge mig ett lindningsark

När jag min grav har gjort

Låt vindar och stormar slå

Sedan ner ner låg jag kall som lera

Sann kärlek försvinner