Aftonlandet - Grift

I vankelmodets skymning klarnar det till slut som grumlat våra sinnen och

fängslat våra ord.

Kristallklart brinner modet i hjärtan utav järn som tyngt oss ned i drömmar av

outhärdlig sömn.

In träder natten och skuggar låtsasvärldars sken.

Gåtfullt glimmar stjärnorna från landet som en gång ska bli mitt.

I lättjefull berusning lämnar jag en hembygd som lockat med sin trygghet men

bundit med sin skuld.

Jag flyr över den slättmark som sveddes av profeter till riket bortom böner där

ängar ännu frodas.

Över förtvivlans krön, under förtryckets sky, genom begärets kött går färden.

Till sökarnas fristad

In giddiness dusk settles in the end that clouded our senses and captivated our

words.

Crystal clear burning rage in the hearts out of iron that weighed us down in

dreams of unbearable sleep.

In comes the night and shadows performing worlds light.

Enigmatically glimmering stars from the country that will one day be mine.

The slothful intoxication I leave a homeland that has attracted with its

security but tied his debt.

I run across the plains that were scorched by the prophets to the kingdom

beyond the prayers where meadows even thrive.

Over despair brow, under oppression sky, through the desire of meat the journey.

For arbiters refuge