Soleil vert - Greenfinch, Euphonik

On prendra de la hauteur, la rage au cœur l’amour aux tripes

Garde courage car même nos peurs sont des moteurs dans ce road-trip

N'écoute pas trop les promesses car c’est souvent du tralala

Tu verras dans les diablesses ton paradis ton Valhalla

On finira par guérir, j'écris ces lignes sous un ciel vert

Et j’me répète que vieillir c’est juste renaitre à l’envers

J’n’ai écouté que mon instinct les deux mains dans la

J’n’ai pas suivi mon destin, j’ai préféré changer la cour

Ls yeux tintés, le teint st xang, j’avançais phares éteints

J’ai jamais eu d’exemple mais j’ai tout fait pour en être un

Souvent mordu par le doute, pourtant la vie m’a dit ho !

J’en ai vomis mes ecchymoses, les ai rendu plus grandioses

J’te raconte mon époque fuck ce parfum de scandale

J’ai l’amour au bout d’un glock, des rimes en guise de mandale

Cérébrale matraquage entre cage et craquage mentale

Parait qu’on manque pas d’air, à part dans un placage ventral

J’ai crié ton nom, je, priais les dieux pour revoir ton ombre à la lumière de

mes yeux

J’pourrai, cracher le feu je sais plus si j’existe pour toi

J’voulais mieux qu’une chanson triste

Vos murs sont gris comme Alcatraz, toujours pas prêt d’en démordre,

on rentre pas dans vos cases car depuis gamin on déborde

Plus de lumière pour les miens, c’est tout ce que je veux laisser car la vie ne

tiens à rien on avancera même blessé

J’ai dit adieu à des gens bien, hélas, pour qui j’aurais tué

Le temps l’amour les liens tout s’efface comme la buée

Sincère, j’rap avec le cœur, dis moi sinon quoi d’autre

Surtout prend soin des tiens vu qu’y a surement un des nôtres

Besoin d’ailleurs de respirer, même si le ton est à l’orage, j’fais moins

d’nuages pour inspirer

J’veux m’en tirer garder courage, même si rien n’est important quand on flâne

sur les eaux noirs

On plane comme éternel zonard avec le spleen à bout portant

J’irais gommer la douleur, j’avance dans les couloirs du temps

En nous y a trop de couleurs, j’ai vu qu’la haine en noir et blanc

Fleur bleue et soleil jaune, j'écris comme je dessine

En feu j’me sens comme un môme, seul dans un paradis gris

J’ai crié ton nom, je, priais les dieux pour revoir ton ombre à la lumière de

mes yeux

J’pourrai, cracher le feu je sais plus si j’existe pour toi

J’voulais mieux qu’une chanson triste

Vi kommer att resa oss, rasa i hjärtat, kärlek i magen

Håll mod till och med våra rädslor är drivkrafter i denna roadtrip

Lyssna inte för mycket på löften för det är ofta trams

Du kommer att se i she-devils ditt paradis ditt Valhalla

Vi kommer att läka så småningom, jag skriver de här raderna under en grön himmel

Och jag upprepar för mig själv att att bli gammal bara är att återfödas upp och ner

Jag lyssnade bara på min instinkt med båda händerna i munnen

Jag följde inte mitt öde, jag föredrog att byta domstol

Färgade ögon, hy st xang, jag gick med strålkastarna avstängda

Jag hade aldrig ett exempel men jag gjorde allt för att vara ett

Ofta biten av tvivel, men livet sa till mig ho!

Jag kräktes mina blåmärken, gjorde dem större

Jag säger dig att det är dags för den här skandalparfymen

Jag fick kärlek på slutet av en glock, rimmar som en mandal

Cerebral klubbning mellan bur och mental sprickbildning

Det verkar som om vi inte har slut på luft, förutom i en magtackling

Jag ropade ditt namn, jag, bad till gudarna att se din skugga igen i ljuset av

mina ögon

Jag skulle kunna, spotta eld, jag vet inte om jag finns för dig

Jag ville bättre än en sorglig låt

Dina väggar är grå som Alcatraz, fortfarande inte redo att ge upp,

vi får inte plats i dina lådor för sedan barn svämmar vi över

Inget mer ljus för mig, det är allt jag vill lämna för livet aldrig

håll fast vid ingenting vi kommer att avancera även sårade

Jag sa adjö till goda människor, tyvärr, för vilka jag skulle ha dödat

Tid kärlek binder allt bleknar som dimma

Uppriktigt, jag rappar med hjärtat, berätta annars vad mer

Framför allt ta hand om din eftersom det säkert finns en av våra

Behöver andas, även om tonen är stormig gör jag mindre

moln för att inspirera

Jag vill komma undan, behålla modet, även om ingenting är viktigt när vi strosar

på svarta vatten

Vi svävar som en evig zonard med mjälten på nära håll

Jag ska radera smärtan, jag går genom tidens korridorer

I oss finns det för många färger, jag såg bara hat i svart och vitt

Blå blomma och gul sol, jag skriver som jag ritar

I brand känner jag mig som ett barn, ensam i ett grått paradis

Jag ropade ditt namn, jag, bad till gudarna att se din skugga igen i ljuset av

mina ögon

Jag skulle kunna, spotta eld, jag vet inte om jag finns för dig

Jag ville bättre än en sorglig låt