Hooggeleid - Great Minds

Ik heb een soort…

Ik heb een standaard.

Ik heb een soort standaard gezet

Ik heb een standaard neergezet, bedoel ik, sorry voor m’n lyrcis

Maar ik hou ze liever even vast enzo…

Wijs met een vinger naar mij, en je wijst er drie, naar jezelf

Dus wijs maar niet, naar de brigadier, in de driver’s seat

Verliezers hebben excuses, winnaars hebben een plan

Ik heb een ApoGee one, kaart en overlevingsdrang

Werk hard, speel harder, klein verschil

Fakkels smoken op Cypress Hill kan ook, als jij dat wil

Beweeg gemakkelijk, ghost dog bij de duiventil

Nooit uit je gedachte, soms alleen uit je beeld

En als het regent, dan word je nat, rennen is zinloos

Ik stoor me niet, ik leg de boel plat, terminaal syndroom

En weer doorgaan, klassiek, als een Hammond orgel

Te ziek, ik gun hen de voorgrond en je ziet ons never bezorgd

Mijn hele stijl zit in jouw DNA

Ja mij dee-je-na, maakt niet uit ik geef het alleen aan

Ik spit het alsof het niets is en ik net een nieuwe tape heb

Geen huis en hypotheek heb

Regel m’n zaken, jullie schreeuwen van de daken

Is niet oké gek, kalmte bewaren, dat is waarmee je levens redt

Ik las het en ik boss het niet, ik converseer

Geen zorgen Winne en Jiggy, ik drop wel eerst

ST, thanks man en dan?

Je weet wat yes.

De JI-GG-EN-S

Jij geeft less than a fuck, ik geef een vak in een les

Sloeg als student een klas over, nu overklas ik de rest

Docent nu, ik sta voor klasse, bovendien pakken we dough

Een fluitje van een eurocent is zo verdiend

Boem, trap die deur open, zo van wie, wil een sneer?

Alles wat je hoort is «Jiggy, kill me niet weer»

Einde van de dag is het nogal wiedes wie wie is

What the deal is?

Dat is lyrics

Wie the illest?

Sticks, Winne en Jiggens.

We the illest, free spirits

Maar strikt genomen is het strictly business

Money over bitches, beats over money

Lyrics over beats, er gaat niets boven die shit, die shit

Je voelt me, en zo niet?

Shit, eat shit.

Of zoiets

Ik geef niets of niet zoveel, ik ben zo lang de beat loopt chill

Geen wierook niks, alleen blaadjes en pennen

En een backpack op m’n rug, want zodra die staat moet ik rennen

Jag har en snäll...

Jag har en standard.

Jag har satt en sorts standard

Jag har satt en standard, jag menar, förlåt för min text

Men jag föredrar att hålla i dem ett tag och sånt...

Peka ett finger mot mig och du pekar tre till dig själv

Så peka inte på sergeanten i förarsätet

Förlorare har ursäkter, vinnare har en plan

Jag har en ApoGee-ett, kort och survival drive

Jobba hårt, spela hårdare, liten skillnad

Du kan också röka facklor på Cypress Hill om du vill

Rör dig lätt, spökhund vid duvslaget

Aldrig ur ditt sinne, ibland bara ur din bild

Och när det regnar blir du våt, att springa är meningslöst

Jag bryr mig inte om jag lägger ner allt, terminalt syndrom

Och fortsätt igen, klassiskt, som en Hammondorgel

För sjuk, jag ger dem förgrunden och du ser oss aldrig oroliga

Hela min stil ligger i ditt DNA

Ja jag dee-je-na, det spelar ingen roll jag bara anger det

Jag spottar det som om det inte är något och jag har precis fått ett nytt band

Har inte ett hus och ett bolån

Ta hand om mina angelägenheter, ropar du från hustaken

Är inte okej galen, var lugn, det är det som räddar liv

Jag läser den och jag är inte chef för den, jag pratar

Oroa dig inte Winne och Jiggy, jag släpper först

ST, tack man och då?

Du vet vad ja.

JI-GG-EN-S

Du lär mindre än fan, jag undervisar i ett ämne på en lektion

Hoppade över en klass som student, nu utklassar jag resten

Lärare nu, jag står för klassen, dessutom tar vi deg

En bit av ett öre är lätt förtjänt

Bom, sparka upp dörren, så vem vill ha ett hån?

Allt du hör är "Jiggy, döda mig inte igen"

I slutändan är det snarare vem som är vem som är vem

Vad är grejen?

Det är texter

Vem är sämst?

Sticks, Winne och Jiggens.

Vi de sjukaste, fria andarna

Men strängt taget är det strikt business

Pengar över tikar, slår över pengar

Texter om beats, ingenting slår den där skiten, den där skiten

Du känner mig, och om inte ?

Shit, ät skit.

Eller något

Jag bryr mig inte eller bryr mig inte mycket, jag är chill så länge takten är igång

Ingen rökelse ingenting, bara löv och pennor

Och en ryggsäck på ryggen, för så fort den är uppe måste jag springa