Blues (My Naughty Sweetie Gives to Me) - Dave Pell

Mar de mágoas sem marés

Onde não há sinal de qualquer porto

De lés a lés o céu é cor de cinza

E o mundo desconforto

No quadrante deste mar, que vai rasgando

No horizonte, sempre venta à minha frente

Há um sonho agonizando

Lentamente, tristemente…

Mãos e braços, para quê?

E para quê, os meus cinco sentidos?

Se a gente não se abraça e não se vê

Ambos perdidos

Nau da vida que me leva

Naufragando em mar de treva

Com meus sonhos de menina

Triste sina!

Pelas rochas se quebrou

E se perdeu aonde leva este sonho

Depois ficou uma franja de espuma

A desfazer-se em bruma

No meu jeito de sorrir ficou vingada

A tristeza, de por ti, não ser mais nada

Meu senhor de todo o sempre

Sendo tudo, não és nada!

Havet av sorger utan tidvatten

Där det inte finns några tecken på någon hamn

Från sida till sida är himlen grå färg

Och världens obehag

I kvadranten av detta hav, som sliter

Vid horisonten är vinden alltid före mig

Det finns en dröm som dör

Sakta, tyvärr...

Händer och armar, till vad?

Och för vad, mina fem sinnen?

Om vi ​​inte kramas och ses

båda förlorade

Livets skepp som tar mig

Sjunker i ett hav av mörker

Med mina flickdrömmar

Sorgligt öde!

Vid klipporna var den bruten

Och gå vilse vart denna dröm leder

Sedan var det en frans av skum

Upplöses i dimma

På mitt sätt att le var det hämnd

Sorg är inget annat för dig

Min herre för evigt och alltid

Att vara allt, är du ingenting!