De Mördades Fria Republik - Dan Berglund

Jag åt min gröt och läste tidning

Tog väskan i min hand och kysste kärringen

Djup låg snön och natten såg mitt spår

Där på vägen som jag traskat fram i tretton långa år

Och denna dag låg vinden på från nord

Vi svetsade på däck, tretti meter över jord

Då hörde jag ett dån, och någon som skrek: -Sven!

Men allt försvann i blod och eld och det blev natt igen

Så vaknade jag upp i en kista utav gran

Och tänkte att det här, detr liknar ju själva fan

Och kärringen hon grät och varlikblek i sin syn

Medan prästen bad till herren gud med näsan sin i skyn

Sen firades jag ner till min enkla lägenhet

Och börjar rulla tummar i min tysta ensamhet

Då var det nån som sa: — Kamrat och bästa lik!

Välkommen till dom mördades fria republik!

Och där bland sten, bland rötter, sand och mull

Låg människor i led, hela jorden var full

Av kvinnor och män som arbetat en gång

Och dom reste sig så jorden skalv och stämde upp en sång

Vi mördades i den svenska industrin

Vi femhundra per år som blir slaktade som svin

I fabrikerna där man suger ut vår märg

Och störst av alla mördare är Jacob Wallenberg

Det var vi som höll igång hans fabrik

Det var vi som föll och blev burna ut som lik

Vi bugade för bödeln, vi gödde honom stor

Medan sossarna och facket sprang och putsade hans skor

Nu kräver vi hämnd, hör vårt bittra skrik

Det hörs genom maskinerna i varje fabrik

Det hörs i vindens sus och i höga furors sång

Och det kräver att du gör din plikt och hämnas oss en gång

Och genom maskinerna sjunger vi för er:

Studera Marx och Lenin och förena er

Klass mot klass måste striden stå

Och i tysthet ska vi stiga upp och vara med er då