La Route - Caracol

Si la route savait dire:

«Prends-moi, prends-moi»

Me le soufflerait-elle

De chacune de ses 1000 voix?

Si la route savait rire

Se moquerait-elle de moi?

Sachant que je veux fuir

Sans trop savoir pourquoi

Sachant que je veux fuir

En marchant sur ses 1000 bras

Qui sait quand la route cessera de vouloir de moi?

De qui suis-je l’otage quand je cours sans toi?

D’une valse

Profonde

Jusqu'à ce que je tombe

Quand la route me criera:

«Rends-moi, Rends-moi»

Tous les chemin-serpents

Que j’ai incrusté en toi

Quand la route demandera

«Allez, donne-moi»

Tribut pour chaque passage

Pour chaque erreur féconde

Faudra que je réponde:

«Reviens à toi

Quand même tu brandiras

Une à une tes 1000 lois

Comment pourrais-je te rendre

Le plus vrai des tatouages

Celui que le temps aura imprimé sur moi?»

Om vägen kunde säga:

"Ta mig, ta mig"

Skulle hon viska till mig

Av var och en av hans 1000 röster?

Om vägen visste hur man skratta

Skulle hon skratta åt mig?

Att veta att jag vill fly

Utan att riktigt veta varför

Att veta att jag vill fly

Går på sina 1000 armar

Vem vet när vägen slutar vilja ha mig?

Vem är jag gisslan när jag springer utan dig?

Av en vals

djup

Tills jag faller

När vägen ropar till mig:

"Ge mig tillbaka, ge mig tillbaka"

Alla ormstigar

Som jag inbäddade i dig

När vägen frågar

"Kom igen, ge mig"

Hyllning för varje pass

För varje fruktbart misstag

Jag måste svara:

"Komma tillbaka till dig

Även om du viftar

En efter en dina 1000 lagar

Hur skulle jag kunna ge dig tillbaka

Den sannaste av tatueringar

Den ena tiden har präglat mig?"