Certitudes - Caracol

Le bonheur rebelle, le bonheur infidèle

Entre mes doigts se glisse, qu'à cela ne tienne

De mes certitudes, peu sont éternelles

Entre mes mains reposent celles que j’ai faites miennes

J’ai couru et couru, couru à perdre haleine

Chacun des détours en valait la peine

J’ai souri, nargué ma douleur

Fait un face-à-face avec ma peur

Ça aura valu la peine

Et les doutes me frôlent à peine

Ça aura valu la peine

Comme les certitudes sont belles

Des mots qui s’emmêlent, faux-pas dans la poussière

Et moi la tête haute, moi la tête fière

Une porte s’ouvre puisqu’une autre se ferme

Certitude rare, certitude claire

J’ai couru et couru, couru à perdre haleine

Chacun des détours en valait la peine

Ça aura valu la peine

Et les doutes me frôlent à peine

Ça aura valu la peine

Comme les certitudes sont belles

Ça aura valu la peine

De courir à perdre haleine

Ça aura valu la peine

Et les doutes me frôlent à peine

Comme les certitudes sont belles

Rebellisk lycka, otrogen lycka

Mellan mina fingrar glider, strunt i

Av mina vissheter är få eviga

I mina händer ligger de jag gjort till mina

Jag sprang och sprang, blev andfådd

Varje omväg var värt det

Jag log, hånade min smärta

Ansikte mot ansikte med min rädsla

Det kommer att ha varit värt det

Och tvivel berör mig knappt

Det kommer att ha varit värt det

Hur vackra vissheter är

Ord som trasslar in sig, felsteg i dammet

Och jag med huvudet högt, jag med huvudet stolt

En dörr öppnas när en annan stängs

Sällsynt visshet, klar visshet

Jag sprang och sprang, blev andfådd

Varje omväg var värt det

Det kommer att ha varit värt det

Och tvivel berör mig knappt

Det kommer att ha varit värt det

Hur vackra vissheter är

Det kommer att ha varit värt det

Att bli andfådd

Det kommer att ha varit värt det

Och tvivel berör mig knappt

Hur vackra vissheter är