Blasphemia - Boxhamsters

Die Engel backen Plätzchen

Hat man mir als Kind gesagt

Wenn der Himmel sich so blutrot färbt

Wie heute Wüstensand

Die halbe Menschheit glaubt an dich

Und betet für den Frieden

Doch an Märchenbücher glaub' ich nicht

Steht doch alles nur geschrieben

Du zeigst dich gern als Dornenbusch

Der sich entzündet hat und weiter

Kinder machen ohne ficken — das hast du parat

Opas von 800 Jahren, völlig ohne Gicht

Doch das heute kleine Kinder hungern

Interessiert dich nicht

Keiner kann mir sagen wann sich endlich etwas tut

— zu viel — Blut floß schon in seinem Namen — ist es nicht genug?

Lieber Gott ich glaub' du mußt ein armes Arschloch sein

— niemals — werd' ich mit dir beten, höchstens ganz für dich allein

Kreuze pflastern unsern weg — die alte Einbahnstraße

Doch sie führt vorbei an meinem Park voll weißer Steine, Rasen

Auf deinem Kreuz der Name eines Mannes, den wir kennen

Doch auf meinen Kreuzen stehen lauter Namen junger Männer

Änglarna bakar kakor

Jag fick veta när jag var liten

När himlen blir så blodröd

Som ökensand idag

Hälften av mänskligheten tror på dig

Och be om fred

Men jag tror inte på sagoböcker

Allt är bara skrivet

Du gillar att visa dig som en taggbuske

Som fattade eld och vidare

Barn klarar sig utan att jävlas - det har du klart

Morfar på 800 år, helt utan gikt

Men idag svälter små barn

Intresserar inte dig

Ingen kan berätta för mig när något äntligen kommer att hända

— för mycket — blod flödade redan i hans namn — räcker det inte?

Käre Gud, jag tror att du måste vara en stackars arsle

— aldrig — Jag kommer att be med dig, högst för dig ensam

Kors banar vår väg - den gamla enkelriktade gatan

Men den leder förbi min park full av vita stenar, gräsmatta

På ditt kors namnet på en man som vi känner

Men mina kors är alla namn på unga män