Poesi Jeg Selv Forstår - Balthasar

Det er så nemt at skrive poesi man selv forstår

Det har du sikkert selv også gjort siden du var elleve år

Tingene ændrer sig dog

Jeg går fra at være en knægt der skrev sin indre verden væk med blæk for sjov

Til at være ham der tænker på hvad der venter i morgen

Til sikkert at bli' ham der var talentet i går

Endt i tårene til sidst glemt med årene

Sådan går det, det hårdeste er når man forstår det

Borte fra det hele, sir' jeg er træt

Har dræbt tiden og gabt, dagene er blevet korte

Og jeg tror ik' på at nogen af os når det

Når at finde ud af hvad vi ik' ka' nå at ordne

Småproblemer overlever jeg at ordne

Eskapisme, jeg tror jeg vinder ved at sove det

Væk, drikker, gaber engang til

Skaber ubalance, drikker, dræber en chance

Grebet af angst til tider, bange for eksistens

Kvalme over det meste, pennen skriver rim imens

Eminent, rap-lyriker ik' en pestilens

Indadvendt som vi nu alle kan blive ind imellem

Noget i mig tror på det gode og formoder

Det hele ik' kommer ud på et sidespor, det' mildest sagt

Jeg lever ik' i nuet, jeg lever i perioder

Og jeg ka' ikke rykke mig med egen viljes kraft

Følg med mig, lad tankerne føre vej

Lad sanserne være guide, når verden står på stand by

Følg med mig, det hele hjælper når

Vi griber pennen og skriver poesi vi selv forstår

Alle ting omkring mig mister farve, hvisker tavlen ren

Øjeblikket sættes på pause travlt ind i dagligdagen

Jeg lægger mærke til hvordan det hele eksisterer

Havnet bag en følelse jeg skræmmes af at definere

Jeg har en trang til at forklare hvordan det hele fungerer

Jeg har en trang til mange ting men intet sker

Så jeg skriver poesi jeg selv forstår og mindes om

For dagene forsvinder inden jeg når at se den komme

Og inden vi når at se os om er det for sent at vende tilbage

For sent at sætte præg på andre ting end dem i dag

Dovenskaben slår mig men jeg orker ik' at kæmp' tilbage

Så jeg sidder her og tænker helt for mig selv og

Intet hænder, jeg rør jo ik' en finger

Men alligevel forventer jeg at tingene ændre sig før jeg forsvinder

Og jeg har en idé om det hele nok skal gå

Så længe man kæmper hårdt som få og tiden ikke går i stå

Men det er en fed løgn, det har historien lært os

Retfærdighed er en myte for dem der tror på kaos

I mange tilfælde burde vi lægge ordene bag os

I ren respekt for sandheden som om den tortureres

Men vi plabrer løs for meget ligegyldig snak og

Ord der flyder ud af munden straks, så

Røven går lige fra første år man kan forklare sig

Sætninger er til at gennemskue før de starter

Følg med mig, lad tankerne føre vej

Lad sanserne være guide, når verden står på stand by

Følg med mig, det hele hjælper når

Jeg griber pennen og skriver poesi jeg selv forstår

Et stille perspektiv på et verdsligt liv

For det' svært at give et bud på hvad Gud må udstå

I en moderne tid, hvor splid stadigvæk skabes på grund af ære

Men det må ha' været værre dengang med perserriget

Jeg lever i en mærkelig periode

Men forstærker min persona gennem kunsten og kærlighed

Og kærlighed til kunsten, mit hjerteblod

Den største løgn må være at man kommer længst med ærlighed

Siger ik' man skal snyde, bedrage, lyve, lave beskidte kneb

Sir' man ik' skal begrænse sig selv af det der er ilde set

Den kriminelle er tit ik' sin egen gerning værdig

Han fornægter og forklejner sin forbrydelse, fortrydelse

Vi står ik' inde for hvad vi gør, til tider

Og vi gør ik' hvad vi står inde for, men vi har meninger

Ihh hvor smukt, det' så flot og fint det

Hele skal nok gå så længe vi tænker godt om tingene

Rimene kommer direkte fra min tankestrøm

Jeg lukker op for det meste som en lampeånd

Hvis jeg' for hård at høre på så har jeg sikkert fået parginson

Det forklare ogs' hvorfor jeg ryster på både arm og hånd

Og hoved fordi du troede du kunne forklare mig hvorn'

Det hele fungere, du har en trang til mange ting men intet sker

Så nu sidder du her, sammen med mig og ser

Hvordan hvert øjeblik passerer, hvert øjeblik passerer

Det är så lätt att skriva poesi att du förstår själv

Det har du säkert gjort själv sedan du var elva år

Men saker och ting förändras

Jag går från att vara ett barn som skrev bort sin inre värld med bläck för skojs skull

Att vara den som tänker på vad som väntar imorgon

För att säkert bli den som var talangen igår

Slutade i tårar som så småningom glömdes bort under åren

Det är så det går, det svåraste är när man förstår det

Bort från allt, sir, jag är trött

Dödade tiden och gäspade, dagarna blev korta

Och jag tror inte att någon av oss kommer att klara det

När ska vi ta reda på vad vi inte kan fixa

Små problem jag överlever för att åtgärda

Eskapism, jag tror att jag vinner genom att sova den

Bort, dricker, gäspar en gång till

Skapar obalans, dricker, dödar en chans

Grip av ångest ibland, rädd för existensen

Illamående om det mesta, pennan skriver ramsor under tiden

Eminent, raptextförfattare är en pest

Introverta som vi nu kan alla vara däremellan

Något i mig tror på det goda och förutsätter

Det hela går inte ur spår, minst sagt

Jag lever inte i nuet, jag lever i perioder

Och jag kan inte röra mig av min egen vilja

Följ mig, låt dina tankar leda vägen

Låt sinnena vara din guide när världen är i beredskap

Stanna med mig, allt hjälper när

Vi tar tag i pennan och skriver poesi som vi själva förstår

Allt runt omkring mig tappar färg, viskar tavlan rent

Ögonblicket pausas hårt i vardagen

Jag märker hur allt existerar

Fångad bakom en känsla som jag fruktar att definiera

Jag är sugen på att förklara hur det hela fungerar

Jag är sugen på många saker men ingenting händer

Så jag skriver poesi jag själv förstår och minns

För dagarna försvinner innan jag kan se det komma

Och innan vi ser tillbaka är det för sent att vända tillbaka

För sent att sätta prägel på andra saker än de idag

Latheten slår mig men jag orkar inte slå tillbaka

Så jag sitter här och tänker för mig själv och

Inga händer, jag rör inte ett finger

Men jag förväntar mig ändå att saker förändras innan jag försvinner

Och jag har en idé om hur det hela kommer att gå till

Så länge man kämpar så hårt som få och tiden inte står stilla

Men det är en fet lögn, det har historien lärt oss

Rättvisa är en myt för dem som tror på kaos

I många fall bör vi lägga orden bakom oss

I ren respekt för sanningen som om den skulle torteras

Men vi pratar om för mycket ledigt prat och

Ord som rinner ut ur munnen direkt alltså

Rumpan börjar redan från första året kan du förklara dig själv

Meningarna ska skummas innan de börjar

Följ mig, låt dina tankar leda vägen

Låt sinnena vara din guide när världen är i beredskap

Stanna med mig, allt hjälper när

Jag tar tag i pennan och skriver poesi som jag själv förstår

Ett lugnt perspektiv på ett vardagligt liv

För det är svårt att ge en uppfattning om vad Gud måste utstå

I en modern tid där oenighet fortfarande skapas på grund av heder

Men det måste ha varit värre då med det persiska riket

Jag lever i en konstig period

Men att förstärka min personlighet genom konst och kärlek

Och kärlek till konst, mitt hjärtas blod

Den största lögnen måste vara att ärlighet går längst

Säger inte att man ska fuska, lura, ljuga, göra smutsiga trick

Sir' man ik' måste begränsa sig till det som är dåligt sett

Brottslingen är ofta värdig sin egen gärning

Han förnekar och förringar sitt brott, beklagar

Vi garanterar inte vad vi gör ibland

Och vi gör inte det vi står för, utan vi har åsikter

Åh vad vackert, det är så vackert och fint

Allt kommer att lösa sig så länge vi tänker noga på saker och ting

Ramsorna kommer direkt från min tankegång

Jag håller käften mest som en lampsprit

Om jag är för svår att lyssna på har jag förmodligen fått Parkinsons

Det förklarar också varför jag skakar både min arm och hand

Och gå för att du trodde att du kunde förklara för mig var

Allt fungerar, man är sugen på många saker men ingenting händer

Så nu sitter du här med mig och tittar på

Hur varje ögonblick går, varje ögonblick passerar