Contempler l'abîme - Au Champ Des Morts

Et les tombes hurlent à la mort

Seules face à l’océan

De la chute et la loi, nous sommes tous dans l’attente

Au sommet des falaises, les mémoires vivent encore

Sans pouvoir dire adieu

Nous serons tous perdus

Sans jamais parvenir à la surfaces des choses

Loin du rivage

Dans les terres asséchées, les mémoires vivent encore

Et les cœurs battants ne saignent plus

Dans la noirceur du vide

J’aurai le dernier mot et l’illusion de croire

Dans les terres asséchées

Ne jamais renaitre et se laisser bercer

Par le grondement des vagues et la gloire du passé

Et descendre en silence pour qu’on n’oublie jamais

Sans pouvoir dire adieu, nous serons tous perdus

Entends la colère et les maux déchainés

Les souvenirs amers, les épaves oubliés

Et regarde au loin les regrets s'éloigner, et pars

Rejoins les abimes, le froid et la nuit

Les abimes, le froid et la nuit

Och gravarna ylar av död

Ensam mot havet

Av hösten och lagen väntar vi alla

På toppen av klipporna lever fortfarande minnen

Utan att kunna säga hejdå

Vi kommer alla att gå vilse

Kommer aldrig upp till ytan av saker

Långt från stranden

I de uttorkade länderna lever minnena fortfarande

Och bultande hjärtan blöder inte längre

I tomhetens mörker

Jag kommer att ha sista ordet och illusionen av att tro

I de uttorkade länderna

Bli aldrig återfödd och bli invaggad

Av vågornas brus och det förflutnas härlighet

Och gå ner i tystnad så att vi aldrig glömmer

Utan att kunna säga adjö kommer vi alla att gå vilse

Hör ilskan och det onda som släpps lös

Bittra minnen, bortglömda vrak

Och se att ångerna glider iväg och går

Följ med i avgrunden, kylan och natten

Avgrunderna, kylan och natten