Want Er Is Niemand (En Nou Ik) - Armand

Je komt van school al dan niet

met 'n papiertje in je hand.

Dan met 'n trap de maatschappij in

en aan iedereen 't land.

Je haar is te lang en je ogen staan flauw

En je rookt veel te veel,

ach ze kijken zo nauw

En weet jij veel, je krijgt 'n meisje,

belooft haar eeuwige trouw.

Ze komt mee thuis je stelt ze voor

en dan ga je weer gauw.

Want er is niemand die echt iets om je geeft,

Je staat alleen in een wereld

die voor zichzelf leeft.

Ze zeggen, doe net als een ander

en loop in 't gareel,

Doe je het niet, weet je wel beter,

krijg je 't mes op de keel!

Je kunt op vakantie met

vijf-en-twintig piek in je zak.

Je betaalt je staangeld voor je tent,

dan ben je blut, totaal platzak.

Je eet van vreemden, of van vrienden mee,

je scharrelt wat bij elkaar

En als ze 't zouden merken,

nou dan ben je toch nog met een paar,

Maar de strijd om zelfbehoud verlies je,

omdat men dat volstrekt niet duldt.

Je bent uiteindelijk zelf de dupe,

maar je pa treft alle schuld.

En heb je vrienden, krijg je op je brood:

Breng dat schoelie niet in huis!

Men scheldt je uit voor asociale schoft

en meer van dat gespuis.

In onze tijd — dat komt er altijd aan te pas —

Toen was de jeugd lang niet zo slecht

en dan grijp je naar je jas

En je denkt er over na:

Is 't werk’lijk zo gesteld?

En wat dan nog!

Maar als je 't huis uit moet, waar haal je dan je geld?

Oavsett om du kommer från skolan eller inte

med ett papper i handen.

Sedan in i samhället med en kick

och till alla i landet.

Ditt hår är för långt och dina ögon är mörka

Och du röker alldeles för mycket,

åh de tittar så noga

Och vet du mycket, du skaffar en tjej,

lovar hennes eviga lojalitet.

Hon kommer hem du presenterar dem

och sen går du snart igen.

Eftersom det inte finns ingen som verkligen bryr sig om dig,

Du står ensam i en värld

som lever för sig själv.

De säger, agera som någon annan

och gå i kö,

Om du inte gör det vet du bättre,

få kniven mot strupen!

Du kan åka semester med

tjugofem spänn i fickan.

Du betalar din överliggstid för ditt tält,

då är du pank, helt pank.

Du äter från främlingar eller från vänner,

du skrapar ihop

Och om de märkte,

då är du fortfarande med några,

Men kampen för självbevarelsedrift förlorar du,

för det är helt oacceptabelt.

Du är i slutändan själv offret,

men din pappa är helt skyldig.

Och har du vänner, får du på ditt bröd:

Ta inte in den där jäveln i huset!

Du blir utskälld för asocial jävel

och mer av det avskum.

I vår tid —spelar det alltid in —

Då var ungdomen inte alls så dålig

och sedan sträcker du dig efter din kappa

Och du tänker på det :

Fungerar det så?

Än sen då!

Men om du måste lämna huset, var får du dina pengar?