Sinking - Angkor Wat

Sinking in a sea of emptiness, alone

A solitude, an isolation, to living men unknown

Shadows of memories dance across my mind

Just beyond reach with the passing of time

Searching with blinded eyes

For a truth that once was

Feeling so alive

My mortality I deny

Shadows of memories

Dance across my mind

Now totally lost to the ghost of rememberance

No tears can I cry to quench the thirst of suffering

Looking on life as the altar with a saddened familarity

Only now in madness can I see the simplicity

Silence of loneliness roars in my ears

My own heartbeat rhythm I’ve grown to fear

Seven times eternity I’m sentenced this living death

Grief and agony multiply with each and every breath

Blackness of space, vast spave of time

To richness of life, my heart now blind

Memories of the past now torture my mind

Suffering for eternity no rest in dying

On stone ears fall my cries

Shadows of memories dance across my mind

Now barely able to bring me to another time

A time taken as something owed

Looking back I wish I’d chosen a different road

Now totally lost to the ghost of rememeberance

No tears can I cry to quench the thirst of suffering

Each pain-filled moment alone another black

Cross to bear

Silence of loneliness roars in my ears

On stone ears fall my cries

Att sjunka i ett hav av tomhet, ensam

En ensamhet, en isolering, för levande män som är okända

Skuggor av minnen dansar i mitt sinne

Precis utom räckhåll med tiden

Söker med blinda ögon

För en sanning som en gång var

Känner mig så levande

Min dödlighet förnekar jag

Skuggor av minnen

Dansa tvärs över mitt sinne

Nu helt förlorad för minnesspöket

Inga tårar kan jag gråta för att släcka lidandets törst

Ser på livet som altaret med en sorgsen bekantskap

Först nu i galenskap kan jag se enkelheten

Ensamhetens tystnad ryter i mina öron

Min egen hjärtslagsrytm har jag blivit rädd för

Sju gånger i evighet är jag dömd till denna levande död

Sorg och vånda förökar sig med varje andetag

Rymdens mörka, stora tidsrymd

För livets rikedom är mitt hjärta nu blind

Minnen från det förflutna plågar mig nu

Att lida för evigt ingen vila i att dö

På stenöron faller mina rop

Skuggor av minnen dansar i mitt sinne

Kan knappt ta mig till en annan gång

En tid som tas som något skyldig

När jag ser tillbaka önskar jag att jag hade valt en annan väg

Nu helt förlorad för minnelsens spöke

Inga tårar kan jag gråta för att släcka lidandets törst

Varje smärtfylld stund ensam en annan svart

Korsa för att bära

Ensamhetens tystnad ryter i mina öron

På stenöron faller mina rop