Ordinary Madness - Angkor Wat

Lost in a cold dark garden alone

My only company

Night blooming dementia

Bittersweet blossom bloom of madness

The sharp knife in the mind

Kills the devil in the soul

The sun’s light blotted out

Skies filled with savage black birds

Devouring creation, devouring my heart

My soul, a multitude starving

Like the dawn of creation

We awaken to a new day

A day of confronting reality

That dark satin veil, pierced

Cold steel poles to invade my flesh

Felicity burned by the red hot

Fiery coals of desire

The white hot sun burning

Like the eye of God watching

The sharp knife in the mind

Kills the devil in the soul

The dark satin veil pierced

That cold steel finger in my brain

Just may bring peace

On sunshine days

When we cast no shadow

And the heat’s baked our mind

Into lonely submission

Then is when we realize

Something as thin as the web of a spider

Holds us back from

Ordinary madness

Förlorad i en kall mörk trädgård ensam

Mitt enda företag

Nattblommande demens

Bitterljuv blomning av galenskap

Den vassa kniven i sinnet

Dödar djävulen i själen

Solens ljus slocknade

Himlar fyllda med vilda svarta fåglar

Slukar skapelsen, slukar mitt hjärta

Min själ, en mängd som svälter

Som skapelsens gryning

Vi vaknar till en ny dag

En dag av att konfrontera verkligheten

Den där mörka satinslöjan, genomborrad

Kalla stålstänger för att invadera mitt kött

Felicity bränd av glödhet

Glödande kol av begär

Den heta vita solen brinner

Som Guds öga som tittar på

Den vassa kniven i sinnet

Dödar djävulen i själen

Den mörka satinslöjan genomborrade

Det där kalla stålfingret i min hjärna

Kan bara ge fred

På solskensdagar

När vi inte kastar någon skugga

Och värmen har gjort oss i tankarna

In i ensam underkastelse

Det är då vi inser

Något så tunt som en spindelnät

Håller oss tillbaka från

Vanligt galenskap