Temporale - Anagogia, Zuli

Guardo il cielo e allargo le braccia come una mantide

Io sono il nero, la minaccia alla grandine

La nuvola che non si avverte quando piove

La goccia che scende in picchiata e punta il cuore

Perché so-no fuori da molto

Suo-no tuoni d’assordo

Un col-po e muori tieniti pronto

Ti piombo addosso con tutta la rabbia che posso

Ho tante di quelle cose da rivendicare

Che le vedo impossibili da dimenticare

E a stare con il male poi diventi male

Ed è normale se ti trattano da stronzo cresci stronzo uguale

(RIT:)

Conta il tempo che non hai e che non puoi controllare

Supero i limiti che ho e non dimenticare

Puoi farti spazio se Dio vuole dopo il temporale

Prima che il tempo cambi e non puoi stare a guardare

Supera i limiti che hai e non dimenticare

Può farsi spazio il sole solo dopo il temporale

Dentro ho spesso cosí tanta tristezza

Che anche se mi becca un fulmine non mi spezza

E non ci vivo se non scrivo e canto

Impossibile farso come strappare un sorriso al muro del pianto

E tu sembra che ci provi gusto a trattarmi come una merda

E ci ripensi ora che tocchi terra

Mentre il mio occhio osserva la tua faccia che si schiaccia sull’asfalto

Sperando che di te non mi rimanga più di tanto

Adesso viaggio verso il cielo anche se in qlto faccio un salto pur di essere un

po' più vicino al traguardo

Ma più di un salto cado a vuoto

Dentro un mare pieno d’odio

Dove non nuoto e ci affogo

(RIT:)

Sposto la tenda

Fuori cielo grigio piombo io non lascio che mi prenda

Il grigio si concentra in questo cielo lo sfacielo che nemmeno si commenta

Fumo quest’erba e i miei polmoni si destreggiano

Le ragazze prendon sentimenti e ci palleggiano

Mi fate cosí schifo che a parlarne sale il vomito

Ora mai ho le corde vocali che galleggiano

Metto l’anima in pace non ti penso mo

Tutto questo male chiuso dentro io non riesco più a tenermelo

O mi riprendo no m’ora so che le donne sono come i temporali vanno e vengono

(RIT:)

Jag tittar mot himlen och breder ut mina armar som en mantis

Jag är svart, hotet att hagla

Molnet som inte känns när det regnar

Droppen som sveper ned och pekar mot hjärtat

För jag har varit ute länge

Ljudet av öronbedövande åska

Ett skott och du dör, gör dig redo

Jag faller på dig med all ilska jag kan

Jag har så många de där saker att anspråka

Vilket jag ser som omöjligt att glömma

Och för att vara med ondskan blir du ond

Och det är normalt att om de behandlar dig som en röv så växer du upp som en röv på samma sätt

(RIT:)

Räkna tiden du inte har och som du inte kan kontrollera

Jag överskrider mina gränser och glömmer inte

Du kan göra plats om Gud vill efter stormen

Innan vädret ändras och du inte kan titta

Gå över gränserna du har och glöm inte

Solen kan ge plats åt den först efter stormen

Inuti har jag ofta så mycket sorg

Att även om blixten slår ner i mig så bryter den mig inte

Och jag bor inte där om jag inte skriver och sjunger

Omöjlig fars som att rycka ett leende från klagoväggen

Och du verkar gilla att behandla mig som en skit

Och tänk igen nu när den slår i marken

Medan mitt öga ser ditt ansikte krossas på asfalten

Hoppas att jag inte har mycket av dig

Nu reser jag mot himlen även om här jag gör ett hopp till att vara en

lite närmare mållinjen

Men mer än ett hopp, jag blir blank

Inne i ett hav fullt av hat

Där jag inte simmar och drunnar

(RIT:)

Jag flyttar tältet

Från den blygrå himlen låter jag det inte ta mig

Det grå är koncentrerat på denna himmel, förfallet som inte ens kommenteras

Jag röker den här örten och mina lungor jonglerar

Flickorna får känslor och de dribblar med det

Du gör mig så äcklad att du kräks av att prata om det

Nu har jag aldrig stämband som flyter

Jag ska sätta min själ i fred, jag tänker inte på dig nu

Jag kan inte hålla all denna ondska instängd inom mig

O Jag återhämtar mig inte, jag vet att kvinnor är som stormar som kommer och går

(RIT:)