Miguelito, Mi Espíritu Ha Partido a Tiempo - Almendra

Cuando el mediodía del verano desgarrando

Penetrando hasta la Capital

Nadie se percata que los árboles murmuran

Sus lamentos hasta el mar

Miguelito está en el cine

Viendo la vida morir

Y un cuento antiguo hilará

Apenas la sortija del sol quede dando la vuelta

Todos los niñitos hacen todos los deberes

Pero Miguelito no va más

Ya no tener madre, ya no tener huesos

Todo al fin aquí lo mismo da

Loco sueño de tu risa

Que escapó sin trampear

Un gran desierto hace bien

Por más que el diluvio al final, tarde toda una vida

Dulce Miguelito inspirándose en Eolo

Su pesebre tiene un gran jardín, pensó

Todo iluminado de racimos y virtudes

Todo con la magia y el marfil

Miguelito está despierto

Es un sabio querubín y una gacela al quedar

La luna no encuentra un clamor

Que quiebre su suerte ya

En el torbellino de los ángeles etéreos

Miguelito el mundo abandonó

Nada de plegarias en este sueño tan absurdo

Solo un resplandor te salvará

Pues salgan todos a la cueva

Miguelito se marchó, ah, no habrá silencio para él

Mirando como distante al pasar

Vió las puertas de la aurora

Mi espíritu ha partido a tiempo

Hacia donde nace un ángel

Los misterios que llevaba a cuestas

Se han disuelto en el medio del sol, sol de la vida

Venidos desde las cien mil distancias

Ah, que hermosos viajeros

La melodía que con ellos viaja

Pronto es silbada por la savia del ser, ser de la aurora

När middagen av sommaren river

Penetrerar till huvudstaden

Ingen märker att träden viskar

deras rop till havet

Miguelito är på bio

se livet dö

Och en gammal berättelse kommer att snurra

Så fort solens ring vänder

Alla små barn gör alla läxor

Men Miguelito finns inte längre

Har inte längre en mamma, har inte längre ben

Allt i slutändan här samma sak

Galen dröm om ditt skratt

som rymde utan att fuska

En stor öken gör gott

Så länge som översvämningen i slutet, tog en livstid

Dulce Miguelito inspirerad av Eolo

Hans krubba har en stor trädgård, tänkte han

Allt upplyst med kluster och dygder

Allt med magi och elfenben

Miguelito är vaken

Han är en klok kerub och en gasell när han lämnas

Månen finner inget gråt

Låt din lycka bryta nu

I eteriska änglars virvelvind

Miguelito världen övergav

Inga böner i denna absurda dröm

Bara en glöd kommer att rädda dig

Nåväl, alla går ut till grottan

Miguelito gick, ah, det blir ingen tystnad för honom

Ser avlägset ut när du passerar

Han såg gryningens portar

Min ande har försvunnit i tid

Där en ängel föds

Mysterierna som han bar

De har lösts upp mitt i solen, livets sol

Kommer från hundra tusen avstånd

Åh, vilka vackra resenärer

Melodin som färdas med dem

Snart väss det av saften av att vara, att vara av gryningen