Amidama - Almendra

Yo no sé por qué extraña razón

Tus ojos iluminan las ruinas de mi alma

Y no sé porque todo tu cuerpo es como un río

Donde bañar mis días más sedientos

Y no sé donde guardas tu niebla de sorpresas

Pero estoy acercándome a este mundo

Y al volver de la luna, de mi cuerpo inmediato

Estoy tentado con mirarte más

Para mí que algo hermoso sucede entre vos misma

Es por saber demasiado las verdades

Para mí que ni volar es más que amarte

Tu piel es y cura las desgracias

Y no pensar, y sólo vivir son secretos y certezas

Amo la sal que duerme en tu montaña

Y ni las manchas del sol arden tan fluorescente

Como tu espera por la vida

Yo sólo sé que el placer y el dolor de tenerte

Van perdiendo a mi memoria en un dulce vado

Y solearme en tu boca es parar la conciencia

Y estoy contento con amarte así

(Dame tu tubo, flaca)

Jag vet inte av vilken märklig anledning

Dina ögon lyser upp ruinerna av min själ

Och jag vet inte varför hela din kropp är som en flod

Var jag ska bada mina törstigaste dagar

Och jag vet inte var du förvarar din dimma av överraskningar

Men jag kommer närmare den här världen

Och när jag kommer tillbaka från månen, från min närmaste kropp

Jag är frestad att titta på dig mer

För mig att något vackert händer mellan er

Det är för att veta för mycket om sanningarna

För mig är inte ens flyga mer än att älska dig

Din hud är och läker olyckor

Och att inte tänka, och bara att leva är hemligheter och säkerheter

Jag älskar saltet som sover på ditt berg

Och inte ens solfläckarna brinner så fluorescerande

När du väntar på livet

Jag vet bara att nöjet och smärtan av att ha dig

De tappar mitt minne i ett sött vadställe

Och att sola i munnen är att stoppa samvetet

Och jag nöjer mig med att älska dig så här

(Ge mig din tub, smal)