Solitude - Aaron Thompson

I’m on a bus with a neon sign

That says double happiness

It’s been a lonely July

I’m running out of breath

It’s midnight in New England

And I’ve got the only light

On my way back to Baltimore

Route 95

I’m thinking of a movie

Starring only silhouettes

The more you think about it

The less you understand.

The antagonistic hero

And his artificial grin

Ride their bicycles to war

As the sun begins to set.

Solitude’s a root

And existence is the tree

You cannot eat the fruit

Without pushing past the leaves

The harder that it hurts

The louder you can sing

A life without some pain

Doesn’t mean a thing.

A gypsy from Los Angeles

Drew visions from my hand

She said I don’t know where I’m going

But I’m sure about the end

She pulled out a faded picture

Of an orchard and the sea

Said 'I used to live there

Before the war took him from me'

I thought if broken hearts could kill

We’d all be dying lonely deaths

We’d be actors in that movie

And we’d all be silhouettes

But the hand that goes around the clock,

It comes back again

So stand up and cast your shadows

On the cold pavement.

Solitude’s a root

And existence is the tree

You cannot eat the fruit

Without pushing past the leaves

The harder that it hurts

The louder you can sing

A life without some pain

Doesn’t mean a thing

Jag sitter på en buss med en neonskylt

Det säger dubbel lycka

Det har varit en ensam juli

Jag håller på att få ont

Det är midnatt i New England

Och jag har det enda ljuset

På väg tillbaka till Baltimore

Väg 95

Jag funderar på en film

Med bara silhuetter i huvudrollen

Ju mer du tänker på det

Ju mindre du förstår.

Den antagonistiska hjälten

Och hans konstgjorda flin

Cyklar till krig

När solen börjar gå ner.

Ensamhet är en rot

Och tillvaron är trädet

Du kan inte äta frukten

Utan att trycka förbi löven

Desto svårare att det gör ont

Ju högre du kan sjunga

Ett liv utan smärta

Betyder ingenting.

En zigenare från Los Angeles

Dra visioner från min hand

Hon sa att jag vet inte vart jag är på väg

Men jag är säker på slutet

Hon tog fram en blekt bild

Av en trädgård och havet

Sa "Jag brukade bota där

Innan kriget tog honom från mig'

Jag tänkte om krossade hjärtan kunde döda

Vi skulle alla dö i ensamma dödsfall

Vi skulle vara skådespelare i den filmen

Och vi skulle alla vara silhuetter

Men visaren som går dygnet runt,

Den kommer tillbaka igen

Så stå upp och kasta dina skuggor

På den kalla trottoaren.

Ensamhet är en rot

Och tillvaron är trädet

Du kan inte äta frukten

Utan att trycka förbi löven

Desto svårare att det gör ont

Ju högre du kan sjunga

Ett liv utan smärta

Betyder ingenting