Una Nueva Noche Fría - Callejeros

Voces, sólo voces, como ecos;

Como atroces chistes sin gracia

Hace mucho tiempo escucho voces y ni una palabra

Y mis ojos maltratados se refugian en la nada

Y se cansan de ver un montón de caras y ni una mirada

Una nueva noche fria en el barrio

Los tranzas se llenan los bolsillos

Las calles son nuestras, aunque el tiempo diga lo contrario

Y los sueños no soñados

Ya se amargan la garganta y se callan

Y eso, casi siempre (o siempre), les encanta

Van quedando pocas sonrisas

Prisioneros de esta carcel de tiza

Se apagó el sentido

Se encendió un silencio de misa

Menos horas en la vida, mas respuestas a una causa perdida:

De porqué los sentimientos, vuelven con el dia

Solo, como un pajaro que vuela en la noche

(libre de vos… pero no de mi)

Vacio, como el sueño de una gorra

Lleno de nada, sin saber donde ir

Duro como un muerto en su tumba que murió de miedo

Por el valor de vivir

Las nubes no son de algodones y las depresiones son maldiciones

Te va distrayendo, te enrosca

Te lleva y te come

Te lastima y no perdona y en algun lugar te roba la cara

La sonrisa, la esperanza, la fé en las personas

Solo, como un pajaro que vuela en la noche

(libre de vos… pero no de mi)

Vacio, como el sueño de una gorra

Lleno de nada, sin saber donde ir

Duro como un muerto en su tumba que murió de miedo

Por el valor de vivir

Röster, bara röster, som ekon;

Som fruktansvärda olustiga skämt

För länge sedan hörde jag röster och inte ett ord

Och mina misshandlade ögon tar sin tillflykt till ingenting

Och de tröttnar på att se många ansikten och inte en blick

En ny kall natt i grannskapet

Trancerna fyller deras fickor

Gatorna är våra, även om tiden säger något annat

Och drömmar oväntade

Deras strupar är bittra och de håller käften

Och att de nästan alltid (eller alltid) älskar det

Det finns få leenden kvar

Fångar i detta kritafängelse

känslan slocknade

En masstystnad tändes

Färre timmar i livet, fler svar på en förlorad sak:

varför känslorna kommer tillbaka med dagen

Ensam, som en fågel som flyger i natten

(fri från dig... men inte från mig)

Tom, som drömmen om en keps

Full av ingenting, vet inte vart jag ska ta vägen

Hård som en död man i sin grav som dog av rädsla

För värdet av att leva

Molnen är inte bomull och fördjupningarna är förbannelser

Det distraherar dig, det vrider dig

det tar dig och äter dig

Han sårar dig och förlåter inte och någonstans stjäl han ditt ansikte

Leendet, hoppet, tron ​​på människor

Ensam, som en fågel som flyger i natten

(fri från dig... men inte från mig)

Tom, som drömmen om en keps

Full av ingenting, vet inte vart jag ska ta vägen

Hård som en död man i sin grav som dog av rädsla

För värdet av att leva