Jeanie with the light brown hair - Stephen Foster, Dieter Reith, FOSTER, STEPHEN

I dream of Jeanie with the light brown hair,

Borne, like a vapor, on the summer air;

I see her tripping where the bright streams play,

Happy as the daisies that dance on her way.

Many were the wild notes her merry voice would pour,

Many were the blithe birds that warbled them o’er:

Oh!

I dream of Jeanie with the light brown hair,

Floating, like a vapor, on the soft summer air.

I long for Jeanie with the daydawn smile,

Radiant in gladness, warm with winning guile;

I hear her melodies, like joys gone by,

Sighing round my heart o’er the fond hopes that die:

Sighing like the night wind and sobbing like the rain,

Wailing for the lost one that comes not again:

Oh!

I long for Jeanie, and my heart bows low,

Never more to find her where the bright waters flow.

I sigh for Jeanie, but her light form strayed

Far from the fond hearts round her native glade;

Her smiles have vanished and her sweet songs flown,

Flitting like the dreams that have cheered us and gone.

Now the nodding wild flowers may wither on the shore

While her gentle fingers will cull them no more:

Oh!

I sigh for Jeanie with the light brown hair,

Floating, like a vapor, on the soft summer air.

Jag drömmer om Jeanie med det ljusbruna håret,

Bärd, som en ånga, i sommarluften;

Jag ser henne snubbla där de ljusa strömmarna leker,

Glada som tusenskönor som dansar på hennes väg.

Många var de vilda toner som hennes glada röst skulle strömma,

Många var de glada fåglarna som vred dem:

åh!

Jag drömmer om Jeanie med det ljusbruna håret,

Flyter, som en ånga, på den mjuka sommarluften.

Jag längtar efter Jeanie med gryningsleendet,

Strålande i glädje, varm med vinnande list;

Jag hör hennes melodier, som glädjeämnen som gått,

Suckar runt mitt hjärta över de kära hopp som dör:

Suckar som nattvinden och snyftar som regnet,

Vråkar över den förlorade som inte kommer igen:

åh!

Jag längtar efter Jeanie, och mitt hjärta böjer sig lågt,

Aldrig mer för att hitta henne där det ljusa vattnet rinner.

Jag suckar efter Jeanie, men hennes lätta form avvek

Långt ifrån de förtjusta hjärtan runt hennes inhemska glänta;

Hennes leenden har försvunnit och hennes söta sånger flög,

Flitar som drömmarna som har muntrat oss och försvunnit.

Nu kan de nickande vilda blommorna vissna på stranden

Medan hennes milda fingrar inte kommer att ta bort dem längre:

åh!

Jag suckar efter Jeanie med det ljusbruna håret,

Flyter, som en ånga, på den mjuka sommarluften.