Living Next Door to Alice - Wizex

Margareta called when she got the word,

And she said: «I suppose you’ve heard —

About Anders».

When I rushed to the window,

And I looked outside,

And I could hardly believe my eyes —

As a big limousine rolled up

Into S: t Olofs drive…

Oh, I don’t know why he’s leaving,

Or where he’s gonna go,

I guess he’s got his reasons,

But I just don’t want to know,

'Cos for twenty-four weeks

I’ve been working next floor to Anders.

Twenty-four weeks just waiting for a chance,

To tell him how I feel, and maybe get a second glance,

Now I’ve got to get used to not working next floor to Anders…

We work together,

in one arbetslag

We carved our initials,

Deep in the bark,

Me and Anders.

Now he walks through the door,

With his head held high,

Just for a moment, I caught his eye,

As a big limousine pulled slowly

Out of S: t Olof’s drive.

Oh, I don’t know why he’s leaving,

Or where he’s gonna go,

I guess he’s got her reasons,

But I just don’t want to know,

'Cos for twenty-four weeks

I’ve been working next floor to Anders.

Twenty-four weeks just waiting for a chance,

To tell him how I feel, and maybe get a second glance,

Now I gotta get used to not working next floor to Anders…

And Margareta called back and asked how I felt,

And she said: «I know how to help —

Get over Anders».

She said: «Now Anders is gone,

But I’m still here,

You know I’ve been waiting

For twenty-four weeks…"

And a big limousine dissapeared…

I don’t know why he’s leaving,

Or where he’s gonna go,

I guess he’s got his reasons,

But I just don’t want to know,

'Cos for twenty-four weeks

I’ve been working next floor to Anders.

Twenty-four weeks just waiting for a chance,

To tell him how I feel, and maybe get a second glance,

Now I’ve got to get used to not working next floor to Anders…

Now I’ll never get used to not working next floor to Anders…

Margareta ringde när hon fick beskedet,

Och hon sa: «Jag antar att du har hört —

Om Anders».

När jag rusade till fönstret,

Och jag tittade utanför,

Och jag kunde knappt tro mina ögon —

Som en stor limousine rullade ihop

Into S: t Olofs drive...

Åh, jag vet inte varför han lämnar,

Eller vart han ska gå,

Jag antar att han har sina skäl,

Men jag vill bara inte veta,

För i tjugofyra veckor

Jag har jobbat på nästa våning med Anders.

Tjugofyra veckor som bara väntar på en chans,

För att berätta för honom hur jag mår, och kanske få en andra blick,

Nu måste jag vänja mig vid att inte jobba nästa våning med Anders...

Vi arbetar tillsammans,

i ett arbetslag

Vi ristade våra initialer,

Djupt i barken,

Jag och Anders.

Nu går han in genom dörren,

Med huvudet högt,

Bara för ett ögonblick fångade jag hans blick,

Som en stor limousine drog långsamt

Ut ur S: t Olofs körning.

Åh, jag vet inte varför han lämnar,

Eller vart han ska gå,

Jag antar att han har hennes skäl,

Men jag vill bara inte veta,

För i tjugofyra veckor

Jag har jobbat på nästa våning med Anders.

Tjugofyra veckor som bara väntar på en chans,

För att berätta för honom hur jag mår, och kanske få en andra blick,

Nu måste jag vänja mig vid att inte jobba nästa våning med Anders...

Och Margareta ringde tillbaka och frågade hur jag mådde,

Och hon sa: «Jag vet hur man hjälper —

Kom över Anders».

Hon sa: "Nu är Anders borta,

Men jag är fortfarande här,

Du vet att jag har väntat

I tjugofyra veckor..."

Och en stor limousine försvann...

Jag vet inte varför han lämnar,

Eller vart han ska gå,

Jag antar att han har sina skäl,

Men jag vill bara inte veta,

För i tjugofyra veckor

Jag har jobbat på nästa våning med Anders.

Tjugofyra veckor som bara väntar på en chans,

För att berätta för honom hur jag mår, och kanske få en andra blick,

Nu måste jag vänja mig vid att inte jobba nästa våning med Anders...

Nu kommer jag aldrig att vänja mig vid att inte jobba nästa våning med Anders...