Obygdens pionjär - Vintersorg

Under rovfågelvingars rörliga siluetter

Där vid den magra, jordens åldriga mark

Urskogens ättling med, kunskap nu sjösätter

Sitt mödosamma livsverk, trött men viljestark

Rest är timmerstuga och murad är stensätting

Under utbredd krona, över vidsträckt rot

Grät, svett och sveda är dagens värv och förrättning

Dunkelomhöljd av svarta skyars hot

Obygdens pionjär

Danad av naturen

Obygdens pionjär

Av nybyggartanken buren

Obygdens pionjär

En egen stig att ströva

Obygdens pionjär

Med blott kroppens slitning att bedöva

Då kvällsolsbranden berikar dagens ände

Hörs berguvens ton i en förtrolig röst

Idoghetens skördar har trängt bort malör och elände

Genom vinter, vår, sommar och höst

Gården ligger skyddad mellan gläntornas sträckning

Här finns det tid för att leda tanken fri

Och söka bortglömda handlags återuppväckning

Med vetgirig blick och gammal empiri

Obygdens pionjär

Danad av naturen

Obygdens pionjär

Av nybyggartanken buren

Obygdens pionjär

En egen stig att ströva

Obygdens pionjär

Med blott kroppens slitning att bedöva

Av det vatten som hämtats i bäcken

Lärd att känna källan

Vid uppodlad mark, ett synbart levnadstecken

Åvägabringande människa och omgivning emellan

Från grundvattentäkt byggs en ledningsränna

Drivkraften, i äventyrets och frihetens takt

Och befriar grödor mot svår tjälabränna

I vårregnets huld över kornåkerns bärighetsprakt

Obygdens pionjär

Obygdens pionjär

Obygdens pionjär

Danad av naturen

Obygdens pionjär

Av nybyggartanken buren

Obygdens pionjär

En egen stig att ströva

Obygdens pionjär

Med blott kroppens slitning att bedöva