Victor - Victor

It was a frosty December, it wsn’t the season for fruits;

His father fell dead of heart disease while lacing up his boots.

It was a frosty December when into his grave he sank;

His uncle found Victor a post as a cashier in the Midlands Counties

bank.

It was a frosty December Victor was only eighteen.

But his figures were neat and his margins straight and his cuffs were

always clean.

He took a room at the Peveril, a respectableboarding-house: And Time

watched Victor day after day as a cat willwatch a mouse.

Victor went up to his bedroom, set the alarm bell;

Climbed into his bed, took his bible and read of happend to Jezebel.

It was the First of April, Anna to the Peveril came;

Her eyes, her lips, her breasts, her hips and her smile set men

aflame.

It was the Second of April, she was wearing a coat of fur;

Victor met her upon the stairs and fell in love with her.

The first time he made his proposal, she laughed, said:'I'll never

wed':

The second time there was a pause, then she shook her head.

Anna

looked at the mirror, pouted and gave a frown;

Said;'Victor's as dull

as a wet afternoon but I’ve got to settle down.'

The third time hemade his proposal, as they walked by the Reservoir,

She gave him a kiss like a blowon the head, said,'You are my heart’s

desire.'

They married early in August, she said;'Kiss me, you funny

boy':

Victor took her in his arms and said:'O my Helen of Troy.'

The clerks were talking of Anna, the door was just ajar:

One said:'Poor old Victor, but where ignorance is bliss, etcetera.'

Victor looked up at the sunset as he stood there all alone;

Cried:'Are

you in Heaven, Father ?', but the sky said’Address not known.'

Victor looked up at the mountains, the mountains all covered with

snow;

Cried:'Are you pleased with me, Father ?'and the answer came

back, No.

Victor came to the forest, cried:'Father, will she ever be true ?'

And the oaks and the beeches shook their heads and they

answered:'Not to you.'

Victor came to the meadow where the wind went

sweeping by: Cried:'O Father, I love her so,'but the wind said:'She

must die.'

Victor came to the river running so deep and so still;

Crying:'O Father, what shall I do ?'and the river answered:'Kill.'

Anna was sitting at table, drawing cards from a pack;

Anna was sitting at table waiting for her husband to come back.

Victor stood in the doorway, he didn’t utter a word;

She said:'What's the matter, darling ?'he behaved as if he hadn’t

heard.

There was a voice in his left ear, there was a voice in the

right,

There was a voice at the base of his skull saying:'She must die

tonight.'

Victor picked up a carving knife, his features were set and

drawn, Said;'Anna, it would have been better for you if you had not

been born.'

Anna jumped up from the table, Anna started to scream,

But Victor cam slowly after her like a horror in a dream.

She dodged behind the sofa, she tore down a curtain rod,

But Victor came slowly after her, said’Prepare to meet Thy God.'

He stood there above the body, he stood there holding the knife;

And the blood ran down the stairs and sang;

'I am the Resurrection

and the Life.'

They tapped Victor on the shoulder, they took him away

in a van;

He sat as quiet as a lump of moss saying;

'I am the Son of Man.'

Victor sat in a corner

Making a woman of clay.

Saying:'I am Alpha and Omega, I shall come

To judge the earth one day.'

Det var en frostig december, det var inte säsongen för frukt;

Hans far föll död av hjärtsjukdom när han snörde på sig stövlarna.

Det var en frostig december när han sjönk i sin grav.

Hans farbror hittade Victor en tjänst som kassör i Midlands counties

Bank.

Det var en frostig december. Victor var bara arton.

Men hans figurer var snygga och hans marginaler raka och hans ärmslut var det

alltid rent.

Han tog ett rum på Peveril, ett respektabelt pensionat: And Time

såg Victor dag efter dag som en katt kommer att titta på en mus.

Victor gick upp till sitt sovrum, slog på väckarklockan;

Klättrade upp i sin säng, tog sin bibel och läste om hände Jezebel.

Det var den första april, Anna till Peverilen kom;

Hennes ögon, hennes läppar, hennes bröst, hennes höfter och hennes leende sätter män

i brand.

Det var den andra april, hon bar en päls.

Victor mötte henne på trappan och blev kär i henne.

Första gången han friade, skrattade hon och sa: 'Jag kommer aldrig

wed':

Andra gången det var en paus, då skakade hon på huvudet.

Anna

tittade i spegeln, tjatade och rynkade pannan;

Sa: 'Victor är lika tråkig

som en blöt eftermiddag men jag måste slå mig ner.'

Tredje gången han gjorde sitt förslag, när de gick vid reservoaren,

Hon gav honom en kyss som en blåst i huvudet och sa: 'Du är mitt hjärtas

önskan.'

De gifte sig tidigt i augusti, hon sa: 'Kyss mig, du roliga

pojke':

Victor tog henne i sin famn och sa: 'O min Helen av Troja.'

Tjänstemännen pratade om Anna, dörren stod på glänt:

En sa: "Stackars gamle Victor, men där okunnighet är lycka, etcetera."

Victor såg upp mot solnedgången medan han stod där helt ensam;

Ropte: 'Är

du i himlen, far?', men himlen sa: Adressen är inte känd.'

Victor tittade upp mot bergen, alla bergen täckta av

snö;

Ropte: 'Är du nöjd med mig, far?' och svaret kom

tillbaka, nej.

Victor kom till skogen och ropade: 'Far, kommer hon någonsin att vara sann?'

Och ekarna och bokarna skakade på huvudet och de

svarade: 'Inte till dig.'

Victor kom till ängen där vinden gick

sveper förbi: ropade: 'O far, jag älskar henne så,' men vinden sa: 'Hon

måste dö.'

Victor kom till floden som rinner så djup och så stilla;

Grät: ​​'O Fader, vad ska jag göra?' och floden svarade: 'Döda.'

Anna satt vid bordet och drog kort från ett paket;

Anna satt vid bordet och väntade på att hennes man skulle komma tillbaka.

Victor stod i dörröppningen, han sa inte ett ord;

Hon sa: 'Vad är det, älskling?' han betedde sig som om han inte hade gjort det

hört.

Det fanns en röst i hans vänstra öra, det fanns en röst i

rätt,

Det hördes en röst vid basen av hans skalle som sa: 'Hon måste dö

i kväll.'

Victor plockade upp en sniderikniv, hans ansiktsdrag var inställda och

ritad, sa: 'Anna, det hade varit bättre för dig om du inte hade gjort det

har fötts.'

Anna hoppade upp från bordet, Anna började skrika,

Men Victor kom långsamt efter henne som en skräck i en dröm.

Hon undvek bakom soffan, hon rev ner en gardinstång,

Men Victor kom långsamt efter henne och sa 'Förbered dig på att träffa din Gud.'

Han stod där ovanför kroppen, han stod där och höll i kniven;

Och blodet rann nerför trappan och sjöng;

'Jag är uppståndelsen

och livet.'

De knackade Victor på axeln, de tog bort honom

i en skåpbil;

Han satt tyst som en mossa och sa;

"Jag är Människosonen."

Victor satt i ett hörn

Att göra en kvinna av lera.

Att säga: 'Jag är Alfa och Omega, jag kommer

Att döma jorden en dag.'