Bröderna Holm - Torsson

Det var Kristi himmelfärd, snön låg kvar trots våren

Jag var ute o lekte med bröderna Holm

Vi kom från Svarta havet, passerade Bosporen

På en å, i utkanten av Tidaholm

Börje Holm var äldst, två år äldre än Sören

Han tuggade tobak o var kapten ombord

Han spottade i vattnet, från sin plats i fören

Det var alldeles tyst, ingen sa ett ord

Jag stog längst bak på flotten, i den blåa anoraken

Det blev kallt o fuktigt när regnet strilade ner

Det fanns en katt ombord, med ett halsband om nacken

Den var bra att ha, för en katt hör mycket mer

Vi angjorde land, o tog med den svarta katten

Det hotade att blåsa upp till storm

Börje hade vässat en käpp, o fyllt en hink med vatten

När jag plötsligt fick syn på två män i arméns uniform

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Jag såg dom nere vid vattenbrynet, jag stod gömd bakom en gran

Jag var den ende som såg dom komma dit

Dom hade vars ett skjutvapen o siktade på en svan

Som var brandgul om fötter o näbb, i övrigt vit

Den ene hade mörkbrun hy, som om han kom från Indien

Han såg ut som om nånting i näsan var till besvär

Den andre var kraftigt byggd, hade kolven intill kinden

O han spände långsamt hanen på sitt gevär

Plötsligt nös den mörke, o tappade sin mössa

Han böjde sig ner för o ta den, men föll omkull

Då stötte han till den andre, som tappade sin bössa

O jag minns att jag blev glad för svanens skull

Bössan föll i vattnet, o naturligvis blev den blöt

Dom tog bössan o mössan med sig, o gav sig av

Sen föll den första droppen, o jag tittade upp o beslöt

Att fälla upp kapuschongen o gå tillbaks

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm

Dom föddes på Hökensås, men bodde i Tidaholm

Båda två, bröderna Holm