Min farfar gick i tåget - Tomas Ledin

Vi hade lite tid över den där dagen

När jag fråga': Vill du se var min far växte upp

Gärna för mig, sa du och såg ut över älven

Det kan va' skönt, sväng av, visst vi gör ett stopp

Och där, vid en väg fylld av minnen

Stod några hus, i sitt stumma förfall

Någon cykla' förbi och på avstånd

Hördes en hunds uppgivna och gälla skall

Vi tog en promenad sedan vi parkerat bilen

Det var kyligt, trots att vårsolens strålar låg på

Vi stanna' till vid lanthandeln, nedlagd sen länge

Det var hit, har jag hört, som min farmor bruka' gå

Nu gick vi där i ett annat sekel

Gick under tystnad över järnvägsbron

Vi såg stenen, minnesmärket

Över det som blev en alltför blodig demonstration

Min farfar gick i tåget

Och han berättade för mig

Att den första som blev skjuten

Hade han i raden framför sig

Det var fem som dog den dagen

När kapten Mestertons patrull

Öppna' eld för lägre löner

För några ynka örens skull

Min farfar gick i tåget

Det var här han sprang omkring min far

Som liten grabb

Men av brädgår'n och stojet runt kajerna

Finns inget kvar

Här förtöjs inga fartyg längre

Hörs inga rop över vattnet

Som skvallrar om allt det som faktiskt en gång var

Om min farfar slit, om ackorden på sågen

Om glädjen om kvällarna i längorna fulla av barn

Nej, ingenting hörs nu av alla de skratten

Bara en röst i vinden berättar om den där dan'

Min farfar gick i tåget

Och min far han stod just där

Jag visade med handen

Svepande, på ett ungefär

Dom kom med fanor längs med vägen

Runt en fyratusen man

Kom från Folkets hus i Frånö

På väg ner mot Lunde hamn

Min farfar gick i tåget

Min farfar gick i tåget

I skjorta och kostym

Hela bygden var på fötter

Det var en särdeles mäktig syn

För drägligare villkor

Skulle man nu strejka för sin rätt

Till arbete i Ådalen

Nittonhundra-trettio-ett

Min farfar gick i tåget