Orzeł Pośród Wron - TMK aka Piekielny, Skor

Mogłem zadzwonić z każdym pytaniem

Dobrze wiesz to niefajnie kiedy sam z tym zostaniesz

Nie potrafią zobaczyć w Tobie dobra

Ciągle wątpliwości bo nie taką miałeś drogę obrać

Od dawna pokłócony z Bogiem wierz mi

Trochę jak dzieci, żaden się nie odezwie pierwszy

Chłodny obserwator, miałem obsesję na punkcie dobra dziś jebem na to

Je-jebem na to, ja grałem w meczu gwiazd, każdy z nich to amator

Nie-nie wiem za co, pokochałem świat tak mocno chyba dzisiaj płacę za to

Widząc krew na chodnikach

Dobro zanika gdy zło nas dotyka

Cieszy się publika gdy spadasz jak Ikar

To świat ciągłych wojen o nic, witam

Ja wolę być pieprzonym orłem pośród wron

Krzyczeć do nich won z moich rodzinnych stron

Żyjąc z dnia na dzień już tak przez lata gram

Bo wrony żyją w stadzie a orzeł lata sam

Wrony pytały mnie dziś o marzenia, odpowiedział im trzepot skrzydeł

Jeden krok za krawędzią nadziemia, zrozumiałem, że wszystko możliwe jest

Jak sens lotu przez chwilę, jak powrót do gniazda zostawiając w tyle

Widoki, które zna tylko garstka, widoki przez które tak często piłem

Motyle, symbole przeobrażeń, wątłe jak nasze postanowienia

Niesione wiatrem padają martwe ufając barwie i sile noszenia

Czas nas zmienia lecz część pozostanie larwami w odwiecznej brzydocie formy

To dziwne znam je lecz rytm przeznaczenia znów każe karmić młode orły

Kiedy chcą Ci podciąć skrzydła, mają ostre słowa cięty język, mogą wygrać

Nie chcą walki na pięści, podobno najsilniejsi walczą na argumenty

Tu prawda jest naga, onieśmielona naszym pragnieniem by skłamać

To nagła jest zmiana, jeszcze wczoraj chcieli się bić po pyskach, psia mać

Nienawiść jest sama, chyba dlatego tak często ją rozumiemy

Nie bawi nas dramat ale i przy komediach już raczej się nie śmiejemy

Ja widzę jak pragną być jak ja, żyć jak ja, też być dziwadłem

Ciągle chodzą za mną i kraczą jak wrony patrząc jak niebo kradnę

Jag kan ringa med alla frågor

Du vet att det inte är trevligt när du är ensam med det

De kan inte se det goda i dig

Tvivlar fortfarande eftersom det inte var så du skulle ta

Bråkat länge med Gud, tro mig

Lite som barn, ingen pratar först

Cool observatör, jag var besatt av det goda idag jag fan det

Fy fan, jag spelade i all-star-spelet, alla är amatörer

Nej-jag vet inte varför, jag blev så kär i världen, jag tror att jag betalar för det idag

Ser blod på trottoarerna

Det goda försvinner när det onda berör oss

Publiken blir glad när man faller som Ikaros

Det är en värld av ständiga krig om ingenting, hej

Jag skulle hellre vara en jävla örn bland kråkor

Skrik till dem från mitt hemland

Jag lever från dag till dag och har spelat så här i flera år

För kråkor lever i en flock och örnen flyger ensam

Kråkorna frågade mig om mina drömmar idag, vingfladder svarade dem

Ett steg bortom jordens kant förstod jag att allt är möjligt

Som känslan av att flyga ett ögonblick, som att återvända till boet och lämna bakom sig

Synpunkter som bara en handfull människor känner till, synpunkter som jag har druckit igenom så ofta

Fjärilar, symboler för förvandling, ömtåliga som våra beslut

Blåst av vinden faller de döda, litar på färgen och bärkraften

Tiden förändrar oss, men en del kommer att förbli larver i formens eviga fulhet

Det är konstigt att jag känner dem, men ödets rytm säger att jag ska mata unga örnar igen

När de vill skära dina vingar, har de skarpa ord och en vass tunga, de kan vinna

De vill inte ha ett knytnävsslag, tydligen den starkaste kampen för argument

Här är sanningen naken, skrämd av vår önskan att ljuga

Det här är en plötslig förändring, igår ville de slå varandra i ansiktet, jävel

Hatet är sig självt, jag antar att det är därför vi förstår det så ofta

Vi tycker inte om drama, men vi skrattar inte åt komedier heller

Jag kan se hur de vill vara som jag, leva som jag, vara ett freak också

De fortsätter att följa efter mig och gråta som kråkor som ser mig stjäla himlen