När Helvetet kallar - Sorhin

Jag blickar ut frn berget fjrran

Och hr ett skrik i den nattsliga tystnaden

Jag lttar mina vingar

Och flyger ver nordlandets frusna vidder

Jag hr vargens ylande tjut,

Eka mellan de nakna trden

Jag ser ddens mktiga tron,

Resas p det vidstrckta landskapet

Som ett monument af sten

Dr i natten jag sg dess sken

delagda r gryningsljusets strlar

Dr i skogen demoner vrlar

Hga djupa mktiga skog

Dr Guds skapelser dog

Mrka dystra vidstrckta land

Dr mrkrets vsen vandrar i hand

Jag svvar ensam genom en dunkel

Och mrkt frysande himmel

Jag knner vreden

Och min kraft strks nnu mer

Jag speglar dden och dess rike

I varje blick jag kasta

Jag befriar min sjl frn kropp och blod

Och fngas af mrkrets sylvassa klor