Johnny - Sarah Walker, Бенджамин Бриттен, Roger Vignoles

O the valley in the summer where I and my John

Beside the deep river would walk on and on

While the flowers at our feet and the birds up above

Argued so sweetly on reciprocal love

And I leaned on his shoulder;

'O Johnny, let’s play':

But he frowned like thunder and he went away

O that Friday near Christmas as I well recall

When we went to the Charity Matinee Ball

The floor was so smooth and the band was so loud

And Johnny so handsome I felt so proud;

'Squeeze me tighter, dear Johnny, let’s dance till it’s day':

But he frowned like thunder and he went away

Shall I ever forget at the Grand Opera

When music poured out of each wonderful star?

Diamonds and pearls they hung dazzling down

Over each silver and golden silk gown;

'O John I’m in heaven,' I whispered to say:

But he frowned like thunder and he went away

O but he was fair as a garden in flower

As slender and tall as the great Eiffel Tower

When the waltz throbbed out on the long promenade

O his eyes and his smile they went straight to my heart;

'O marry me, Johnny, I’ll love and obey':

But he frowned like thunder and he went away

O last night I dreamed of you, Johnny, my lover

You’d the sun on one arm and the moon on the other

The sea it was blue and the grass it was green

Every star rattled a round tambourine;

Ten thousand miles deep in a pit there I lay:

But you frowned like thunder and you went away

O dalen på sommaren där jag och min John

Bredvid den djupa floden skulle gå vidare och vidare

Medan blommorna vid våra fötter och fåglarna ovanför

Argumenterade så sött om ömsesidig kärlek

Och jag lutade mig mot hans axel;

"O Johnny, låt oss spela":

Men han rynkade pannan som ett åska och gick därifrån

O den där fredagen nära jul som jag minns väl

När vi gick till välgörenhetsmatinébalen

Golvet var så slätt och bandet var så högt

Och Johnny så snygg att jag kände mig så stolt;

"Kläm mig hårdare, kära Johnny, låt oss dansa tills det är dag":

Men han rynkade pannan som ett åska och gick därifrån

Kommer jag någonsin glömma på Grand Opera

När strömmade musik ur varje underbar stjärna?

Diamanter och pärlor hängde de bländande ner

Över varje klänning av silver och gyllene siden;

"O John, jag är i himlen", viskade jag för att säga:

Men han rynkade pannan som ett åska och gick därifrån

O men han var vacker som en trädgård i blom

Lika smal och hög som det stora Eiffeltornet

När valsen bultade ut på den långa strandpromenaden

O hans ögon och hans leende, de gick rakt in i mitt hjärta;

"Oj gift dig med mig, Johnny, jag kommer att älska och lyda":

Men han rynkade pannan som ett åska och gick därifrån

Åh i natt drömde jag om dig, Johnny, min älskare

Du hade solen på ena armen och månen på den andra

Havet var blått och gräset var grönt

Varje stjärna skramlade en rund tamburin;

Tio tusen miles djupt i en grop där låg jag:

Men du rynkade pannan som ett åska och du gick därifrån