Queen Ephemeria - Saigon Blue Rain

My life like a…

like a withered petal

my betrayal

for one night, I kissed my youth goodbye

beauty must die

Though, I run against the dark

sure, I’ll moan about old times

though, the clock outlives our hearts

still, I hope I shall not die

At final dusk, silvery hair becoming dust

Seasons blew me away before my mind grows old

and merciless noise of the clock took off my crown

but emptiness might be my new golden home

my last golden home…

Though, I run against the dark

sure, I’ll moan about old times

though, the clock outlives our hearts

still, I hope I shall not die

(end)

Mitt liv som en...

som ett vissnat kronblad

mitt svek

för en natt kysste jag min ungdom hejdå

skönhet måste dö

Men jag springer mot mörkret

visst, jag gnäller över gamla tider

men klockan överlever våra hjärtan

ändå hoppas jag att jag inte ska dö

I slutlig skymning blir silverfärgat hår till damm

Årstiderna blåste bort mig innan mitt sinne åldras

och det skoningslösa ljudet från klockan tog av min krona

men tomhet kan vara mitt nya gyllene hem

mitt sista gyllene hem...

Men jag springer mot mörkret

visst, jag gnäller över gamla tider

men klockan överlever våra hjärtan

ändå hoppas jag att jag inte ska dö

(slutet)