Sempre Adiante - Ruxe Ruxe

Camiña en contra do vento e da marea

Saborea o que é a experiencia de bater sempre ca mesma pedra

Que ninguén entenda nin comparta a túa idea

Nin tampouco o teu camiño, pero arrea

Xa sei que a viaxe nesta noria te marea

Non che queda outra

Pois a vida é o noso billete neste traxecto cara a morte

Agárrate ben, abrocha o cinto e enche a bolsa de recordos, precisarémolos

Cando entremos no túnel e na escuridade dos vagóns e esteamos sós

É o principio o fin é ó final non temos medo pois

Estamos de paso pois

Pronto nos veremos neste novo comezo

De novo neste circo, neste círculo, de novo no circuíto

Esquivando outra vez o mesmo bache

Deixándoo atrás e mirando cara adiante

Cando menos o esperes e menos o necesites

As pantasmas viranche a buscar alí onde te atopes

E sacarán todo o lixo que tes gardado no piso (pra fóra)

Tes a síndrome de Dióxenes

Pero estabas limpo outrora

Lume purificador, queremos lume!

Lume pra que arda toda a merda que te afunde

Nese cemiterio de bágoas que non foron choradas

Chora como un home, sinte as puñaladas!

Cicatriz tras cicatriz, punto por punto

Sínte-las feridas do teu tempo no teu lombo

E pesan, ás veces escocen, ás veces, por sorte, na' máis que son roces

Temos que botarlle whisky e huevos pra que pechen

Pra que curen, pra que deixen de doer e que se borren (e non sanguen)

Temos que buscar a alegría na ironía de que o día a día é o único que temos

(rebelarse)

Espabila, non pares, apura, xa sabes que isto pra sempre non dura

Como non te organices colega non che vai dar tempo, teno por seguro

Pensar no futuro te agobia pois sabes que a morte non pode ter cura

Que a tumba está aí agardando por ti e que ata pagarás pola sepultura

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Sempre adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Sempre adiante!

Sobrevive, medra, deixa descendencia

É o único que se che pide a cambio da existencia

O demais (son) pallas mentais, (son) ños irreais, (son) aires que nublan a túa

cabeza

Da misa media, e do que digo eu máis media, nin a metade

Non asintas como un borrego non sintas medo

En realidade queremos, necesitamos, crernos importantes

Magnificarnos tanto fainos ser máis vulnerables

Crer que despois da morte hai outra vida

Crer que un deus observa todo dende arriba

E si te elixe a ti, te elixe a ti, vas ao ceo

Prefiro pensar que esta vida é todo o que teño

A familia, os colegas, dos meus amores

Son todo o que levarei para a miña tumba, aforra as flores

O motor é amor, combustión eterna

Fai que mereza a pena este paseo pola terra

O paso do tempo do que non escapa ninguén

Fainos máis fortes e aprendemos del

E ós que andan metendo paus nas rodas

Trónzallelos!

Non me fodas!

Espertei cun pesadelo, sumerxido nas profundidades mariñas

Vivilo para crelo!

Alí non existe a palabra piedade

Alí non chega a claridade

Só recordo moreas de sal na miña cara

E non podía ver nada

Pero espertei e saquei tódalas pantasmas a bailar

De unha en unha, tangos, muiñeiras, breakdance

A danza do sol!

Leveinas de paseo polo mundo e berramos

Na desgarradora danza do deserto

Agora ando esperto cunha grande lección

Que teño sempre de perto

O paso do tempo do que non fuxe ninguén

Fainos aprender do que pasa nel

Para ben e para mal: adiante!

Sen alentar

Espabila, non pares, apura, xa sabes que isto pra sempre non dura

Como non te organices colega non che vai dar tempo, teno por seguro

Pensar no futuro te agobia pois sabes que a morte non pode ter cura

Que a tumba está aí agardando por ti e que ata pagarás pola sepultura

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Sempre adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Adiante!

Sempre adiante!

Gå mot vinden och tidvattnet

Njut av upplevelsen av smet semper ca misma pedra

Låt ingen förstå eller dela din idé

Du går inte heller, utan kör

Jag vet att man blir yr av att resa i det här pariserhjulet

det finns ingen annan

Pois a life is eller vår biljett i denna resa ansikte mot döden

Håll dig hårt, spänn fast bältet och lägg i souvenirväskan, vi behöver dem

När vi kommer in i tunneln och i mörkret, två vagnar och vi är ensamma

Det är början eller slutet, det är slutet, vi är inte rädda för det

Vi går igenom

Snart ses vi i denna nya början

De novo i den här cirkusen, i den här cirkeln, de novo ingen krets

Undvik igen eller samma potthål

Att lämna bakom sig och se framåt

När mindre eller förväntar sig och mindre eller behöver

Som spöken viranche att söka där du stöter på

De kommer att ta bort allt eller lixo som du har sparat på golvet (pra fóra)

Tes till Dioxenes syndrom

Men du var ren outrora

Lume purifier, vi vill ha Lume!

Tänd så att det bränner all skit som dränker dig

På denna kyrkogård av bagoas som inte föron nonsens

Chora som en man, känn huggen!

Ärr efter ärr, maska ​​för maska

Sinte-las sår gör din tid inte din lombo

Och de väger, ibland svider de, ibland, av en slump, inget mer än friktion

Vi måste kasta whisky och ägg på dem så att de kan pechen

För att de ska läka, för att de ska sluta göra ont och bli raderade (och inte blöda)

Vi måste leta efter glädjen i ironin som dag för dag är det enda vi har

(att göra uppror)

Vakna, sluta inte, skynda dig, du vet att det här är för evigt inte varaktigt

Eftersom du inte organiserar dig, kollega, kommer du inte att hinna, det är jag säker på

Att tänka på framtiden överväldigar dig eftersom du vet att döden inte kan bota dig

Att graven finns där och håller för dig och att du ska betala för gravsättningen

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Alltid framåt!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Alltid framåt!

Överleva, trivas, lämna avkomma

Det är den enda som efterfrågas i utbyte mot existens

O demais (är) pallas mentais, (är) ños unreais, (är) luft som grumlar dig

huvud

Ge medelmassa, och vad ska jag säga, mer media, nin en metad

Nicka inte som ett får, var inte rädd

I verkligheten vill vi, vi behöver, tro att vi är viktiga

förstora oss själva så mycket fainos vara mer sårbara

Att tro att det finns ett annat liv efter döden

Att tro att en deus observerar allt från ovan

Och väljer jag dig så väljer jag dig, du går till VD

Jag föredrar att tro att det här livet är allt eller vad jag har

Till familjen, till kollegorna, två mina kärlekar

De är allt jag ska ta för min grav, täcka blommorna

O motor är kärlek, evig förbränning

Fai att det är värt denna promenad på marken

O som fördriver tiden där ingen kommer undan

Fainos starkare och vi lär oss av

De som lägger pauser i rodan

Hacka upp dem!

Knulla mig inte!

Jag väntade med ett tungt hjärta, nedsänkt i det marina djupet

Lev det för att tro det!

Det finns inget barmhärtighetsord

Det finns ingen klarhet

Jag minns bara mer som salt i ansiktet

Och jag kunde inte se någonting

Men jag väntade och jag tog ut alla spöken för att dansa

Från ett till ett, tango, muiñeiras, breakdance

Att dansa av solen!

Leveinas från världsturnén och Berramos

En hjärtskärande dans i öknen

Nu förväntar jag mig en stor lektion

Jag har alltid perto

Eller steg av tiden där ingen fuxe någon

Fainos lär sig vad som händer i

På gott och ont: adiante!

känna uppmuntran

Vakna, sluta inte, skynda dig, du vet att det här är för evigt inte varaktigt

Eftersom du inte organiserar dig, kollega, kommer du inte att hinna, det är jag säker på

Att tänka på framtiden överväldigar dig eftersom du vet att döden inte kan bota dig

Att graven finns där och håller för dig och att du ska betala för gravsättningen

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Alltid framåt!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Varsågod!

Alltid framåt!