A Death Shall Have No Dominion - Richard Burton

And death shall have no dominion

Dead men naked they shall be one

With the man in the wind and the west moon;

When their bones are picked clean and the clean bones gone

They shall have stars at elbow and foot;

Though they go mad they shall be sane

Though they sink through the sea they shall rise again;

Though lovers be lost love shall not;

And death shall have no dominion

And death shall have no dominion

Under the windings of the sea

They lying long shall not die windily;

Twisting on racks when sinews give way

Strapped to a wheel, yet they shall not break;

Faith in their hands shall snap in two

And the unicorn evils run them through;

Split all ends up they shan’t crack;

And death shall have no dominion

And death shall have no dominion

No more may gulls cry at their ears

Or waves break loud on the seashores;

Where blew a flower may a flower no more

Lift its head to the blows of the rain;

Though they be mad and dead as nails

Heads of the characters hammer through daisies;

Break in the sun till the sun breaks down

And death shall have no dominion

Och döden ska inte ha någon herredöme

Döda män nakna de ska vara ett

Med mannen i vinden och västmånen;

När deras ben plockas rena och de rena benen är borta

De ska ha stjärnor vid armbågen och foten;

Även om de blir galna ska de vara friska

Fastän de sjunker genom havet, skola de resa sig igen;

Även om älskare är förlorade skall kärlek inte;

Och döden ska inte ha någon herredöme

Och döden ska inte ha någon herredöme

Under havets slingor

De som ligger länge skall inte dö i blåsighet;

Vrider på ställ när senor ger vika

Fastspända vid ett hjul, men de ska inte gå sönder;

Tron i deras händer ska knäppa i två

Och enhörningens ondska går igenom dem;

Dela alla ändar de ska inte spricka;

Och döden ska inte ha någon herredöme

Och döden ska inte ha någon herredöme

Måsarna får inte längre gråta för öronen

Eller vågor bryter högt på havsstränderna;

Där blåste en blomma får en blomma inte längre

Lyft huvudet mot regnets slag;

Fast de är galna och döda som spikar

Karaktärernas huvuden hamrar genom tusenskönor;

Koppla in solen tills solen går ner

Och döden ska inte ha någon herredöme