What A Lucky Man You Are - Reinhard Mey

Der letzte Ferienabend in dem quirl’gen Sonnenland, ein letztes Mahl

Gemeinsam in dem Strassenrestaurant: Brotkrumen, halbvolle Glser,

Rotweinflecken auf Tischdecken aus Papier.

Gegegessen und getrunken, viel

Erzhlt und viel gelacht, das letzte, aber diesmal wirklich letzte Glas

Gebracht, Malereien und Strichmnnchen und das Wechselgeld im Teller schon

Vor mir.

Am Nebentisch ausser uns nur noch das grauhaar’ge Paar aus Texas,

Diese Golfhose, die Fhnfrisur, na klar!

Den ganzen Abend haben sie zu uns

Rbergeseh’n, sie zahlen, stehen auf, und er bleibt kurz neben mir steh’n,

Beugt sich zu mir herunter und sagt leise zu mir im Geh’n: «What a lucky man

You are!»

Ich will etwas erwidern, und ich suche nach dem Wort, doch eh' ich es noch

Find', sind sie mit einem Lcheln fort.

In den Stuhl zurckgesunken, lass'

Ich den Blick in die Tischrunde geh’n zu dem grossen jungen Mann, der mir da

Gegenbersitzt, in dessen dunklen Augen Witz und Aberwitz aufblitzt, aus

Denen Schabernack und alle Traurigkeit der Welt mich zugleich anseh’n.

Spassvogel, Weltverbesserer — ein bisschen, wie ich war -, und ich seh' mich

In ihm wieder, noch einmal ein junger Narr.

Gestern habe ich ihn noch in

Seinen Kindersitz gesteckt, heut' sitzt da dieser Grizzly, der sich rkelt

Und sich streckt, ein bisschen wie mein grosser Bruder, der mir jeden

Strolch verschreckt — «What a lucky man you are!»

Dann, da, zu meiner rechten, der, der alles anders macht, aus dessen

Widersprchen mich mein Spiegelbild anlacht, der, wenn es zwei Wege gibt,

Immer den schweren nimmt, der sich auflehnt, der alles auf die harte Tour

Lernen muss, der zrtlich ist und weich sein kann und eine harte Nuss, der

Frei ist, ein Rebell, der furchtlos und allein gegen den Strom anschwimmt.

Da ist das junge Mdchen mit dem langen, dunklen Haar, voll Lebenslust und

bermut, ganz und gar unzhmbar, mit einem Willen, dem sich besser nichts

Entgegenstellt, mit einem Blick, an dem jeglicher Widerstand zerschellt, mit

Einem Lachen, das auch den dunkelsten Tag aufhellt — «What a lucky man you

Are!»

Da ist die Frau an meiner Seite, die diese Arche mit mir lenkt, die mir ihre

Schne Seele und ihre Klugheit schenkt, die ich liebe, und an der ich jedes

Kleinste Wort und jede Regung mag, die Freundin, die Komplizin, die mit mir

Zusammenhlt wie Pech und Schwefel, zwei gegen die ganze Welt, mit der ich

Jeden Lebenssturm durchqueren kann und jeden ganz normalen Tag.

Und ich

Sitz' da vor Kopf, noch immer stumm, schon sonderbar — da kommt ein

Wildfremder an deinen Tisch und macht dir klar: Du hast alles, was du

Wolltest, was um alles in der Welt, wieviel unwichtiges Zeug dir oft den

Blick darauf verstellt!

Manchmal brauchst du einen Fremden, der dir einen

Spiegel vorhlt: «What a lucky man you are!»

Den sista kvällen på semestern i det livliga soliga landet, en sista måltid

Tillsammans i gaturestaurangen: ströbröd, halvfulla glas,

Rödvinsfläckar på pappersdukar.

Åt och druckit, mycket

Pratade och skrattade mycket, det sista, men den här gången riktigt sista glaset

Medtagna, tavlor och pinnfigurer och bytet på tallriken redan

Före mig.

Vid nästa bord, förutom oss, bara det gråhåriga paret från Texas,

De där golfbyxorna, frisyren såklart!

De har hela kvällen med oss

Vi ses, de betalar, reser sig upp, och han blir stående bredvid mig en stund,

Böjer mig ner mot mig och säger tyst till mig när jag går: «Vilken lycklig man

Du är!"

Jag vill svara på något och jag letar efter ordet, men innan jag hinner

Hitta, de är borta med ett leende.

Sjunkit tillbaka i stolen, låt

Jag tittar runt bordet på den långe unge mannen som är där

Sitter mitt emot, i vars mörka ögon kvickhet och dårskap blinkar, av

Där upptåg och all sorg i världen tittar på mig samtidigt.

Joker, gör-bra - lite som jag var - och se mig

Inuti honom igen, en annan ung dåre.

Jag hade den kvar igår

Sätt i sin barnstol, idag är det den här grizzlyn som lurar

Och stretchar, lite som min storebror som ger mig varenda

Skrämd luffare — «Vilken lycklig man är du!»

Sedan, där, till höger om mig, den som gör allt annorlunda än sin

Min reflektion ler mot mig, som, om det finns två sätt,

Tar alltid den tunge, som gör uppror, som tar allt den hårda vägen

Måste lära sig vem som är öm och kan vara mjuk och en tuff nöt att knäcka

Free är en rebell som simmar orädd och ensam mot strömmen.

Där är den unga tjejen med det långa, mörka håret, full av liv och

Högt humör, fullständigt otämjbart, med en vilja bättre än ingenting

Mitt emot, med en blick som krossar allt motstånd, med

Ett skratt som lyser upp även den mörkaste dagen — «Vilken lycklig man du

Är! »

Där är kvinnan vid min sida som styr den här arken med mig, som leder hennes med mig

Vacker själ och hennes visdom älskar jag och jag älskar varandra

Minsta ord och varje känsla jag gillar, flickvännen, medbrottslingen som är med mig

Håller ihop som beck och svavel, två mot hela världen med vilken jag

Kan korsa varje livsstorm och varje vanlig dag.

Och jag

Sitter där framför mitt huvud, fortfarande stum, redan konstigt — det kommer en

helt främmande för ditt bord och gör det klart för dig: Du har allt du

Ville, vad i hela friden, hur mycket oviktiga grejer du ofta den

Förvrängd vy!

Ibland behöver du en främling för att ge dig en

Spiegel säger: "Vilken lycklig man du är!"