La mar respira calma - Raimon, Verdcel

La luz se está muriendo

En llanto de gaviotas

Último sol de tarde

Besa labios del agua

Pintada en blanco muro

Sombra de un limonero

El garbino despeina

Los árboles peinados

La mar respira calma

La mar respira calma

Colores ya cansados

Desean noche clara

Por poniente se acercan

Nubes a la montaña

Por sendas viejas de aire

Se pierden amplias alas

Donde cela la música

Cielo y tierra se abrazan

La mar respira calma

La mar respira calma

Callaron lentamente

Voces vivas de tarde

Me sentí hecho de viento

De horas vagas y suaves

Y toco la mirada

Que leía la página

Del libro de mi vida

Que ahora ha sido arrancada

La mar respira calma

La mar respira calma

Ljuset håller på att dö

i måsarnas rop

förra eftermiddagssolen

Kyss på vattnets läppar

vitmålad vägg

skuggan av ett citronträd

garbinon rufsig

kammade träd

Havet andas lugnt

Havet andas lugnt

färger redan trötta

önskar klar natt

från väst närmar de sig

moln till berget

Vid gamla luftvägar

Breda vingar går förlorade

där musiken lyser

Himmel och jord omfamnar

Havet andas lugnt

Havet andas lugnt

de tystnade långsamt

eftermiddagens levande röster

Jag kände mig gjord av vind

Av vaga och mjuka timmar

Och jag rör vid blicken

som läser sidan

Från mitt livs bok

Som nu har rivits bort

Havet andas lugnt

Havet andas lugnt