Kuoleman riitti - OD Kokemus, Sairas T, O'Malley

Kuoleman riitti, rakkauden profetia

Joss' panokset alkaa olla aina vaan kovempia

Eli päiväst päivää lähempän lintukotoo

Kokemuksen kautta, oman käden kautta — soronoo

Pelkkää vihaa kohtaan koko ihmiskuntaa

Mä en jaksa avaa enempää tai lisää vuodatusta

Koska oon aina pukeutunu hautajaisii varten

Mukan irtaimistoi, joita toisel puolel tartten

Eli reliikit aika vähissä, koska ei oo luottoo siihe

Et tänne jää muuta ku muistoja kallon muotoo

Muistuttaa sun hetken olemassaolosta

Siks elän täysii nyt, koska haudas on turha odottaa

Et voit alkaa elää sitä su oikeet elämääs

Voit uskotella ittelles, mut jäät nurkkaan pelkäämää

Loppupeleis tää kaikki ei oo ees niin vakavaa

Lähibaarist rundille ja viimesenä hautaa

Täällä Takkinen avaruudessa, maapallolla aivot mun kallossa ei tajuu mistään

mitään

Oon sisältä kuollu ja risti mun naamassa merkkaa sitä

Räppi on paskaa, tekis mieli sulkee turpani

Mun sisälläni eli positiivinen mies, jonka Sairas-Takkinen murhasi

Negatiivisuutta, alkoholismii, positiivisuus on meikälle riski

Punkkuu, bissee, viinaa, viskii, bongiin savut, safkaa tiskiin

Aivosolut kuolee, tilanne on vitun vakava

Yhden aivosolun kanssa Kalliossa radalla

Ei oo rahaa ruokaan, ei oo massii Sairaan taskussa

Peikot kuolee kamaa tai tärisee vitun laskuissa

Ei oo isää, ei oo kavereita, ei oo huolii

Ei oo ketään pitämässä meikäläisen puolii

Istun tuoliin ja kelaan, että mistä meikäläinen herää

Jokanen sekunti maailmassa on mulle pelkkää kynän terää

Jauhoi nenää, viinaa kurkkuun ja pillereit perään

Aika hiljast, bisse ainut mitä meikä vetää

Naama kalpeen, verestävät sarveiskalvot on jo arkee

Hukkas elämisen alkeet, kivipuutarhalle valmiit

Kun ei nuku, ja on todellisuus davidlynchimäinen

Kadonnu rajat, ku Ukraina jo vitun itsenäinen

Sikailtu niin paljo, et alkaa muuttuu lykantrooppiseksi

Tiloissa, joissa kasvaa hikikarpalotki meloneiksi

Sparkkaa uus ja venaa et pallo tuhoutuu

Ni ei tarvi yksin lähtee, koska siinähä vaa patoutuu

Laita prioriteetit kuntoon, ku puhutaan niistä elämäntavoista

Juopon tuuri ois kuolla jurrissa, aamulla sohvakin käy haudasta

Enkä oo vainoharhane;

tyypit lähimarketin yytsii mua

Ja niinku mielenterveyspotilaat saan hidasta palvelua

Näinä aikoina, jolloin teot puhuu, ei paljoo paina supliikki

Ja oot ansas palleis myöten ku Thaimaassa seksituristi

Siispä anna lapio, ni kaivan itelleni haudan

Ku ollaan pistees, jost ei paluuta, on fiksuint jättää lauma

Mä kuolin tänään, mä päätin mun elämän

Päätin lähteä, nähdä vähemmän

Antaa kylmyyden pitää mut lämpimänä

Nyt täydellisen äänettömyyden ja tämän päivän välillä

Vihan ja kyyneleet hävittäneenä

Älä menetä henkee

Hetki sitten elämä vilisi edessä silmien

Nyt mä liikun niiku savu, joka vedetään henkeen

Ei me pelätä kuolemaa, pakataan luoteja

Haluun vaa tietää, mikä odottaa mua tuolla puolella, ja

Vaikka haluaa kuolemaan valmistautuu kuinka huolella

Aina tulossa, mutta tuntematon niinku mitä tapahtuu huomenna

Tiedetään, ettei tästä selvitä hengissä

Ei liha kestä, mitään ei tehty pysyväksi

Ja siks pukeudun tummaan pukuun

Siellä missä sielut odottaa uutta lukuu

Dödsrit, kärlekens profetia

Joss insatser börjar bli svårare och svårare

Fågelboet kommer med andra ord närmare för varje dag

Genom erfarenhet, genom sin egen hand — soronoo

Bara hat mot hela mänskligheten

Jag kan inte öppna mer eller hälla upp mer

För jag är alltid klädd för din begravning

Tillsammans med lösöret, som andra sidan innehar

Relikerna är med andra ord ganska få, eftersom man inte litar på dem

Inget kvar här än minnen i form av en skalle

Påminner mig om ögonblickets existens

Det är därför jag lever för fullt nu, för det finns ingen anledning att vänta på graven

Du kan inte börja leva det i ditt verkliga liv

Du kan tro på dig själv, men du kommer att bli rädd in i ett hörn

I slutspelet är allt detta inte så allvarligt

Från lokal bar till runda och sist till graven

Här Takkinen i rymden, på jorden, hjärnan i min skalle fattar ingenting

något

Jag är död inombords och korset i mitt ansikte betyder det

Rap är skit, jag skulle vilja stänga munnen

Inuti mig bodde en positiv man som mördades av Sairas-Takkinen

Negativitet, alkoholism, positivitet är en risk för oss

Punk, bissee, sprit, whisky, bong röker, safka på disken

Hjärnceller dör, det är en jävligt allvarlig situation

Med en hjärncell i Kallio på banan

Det finns inga pengar till mat, det finns inte mycket i Sairaas ficka

Troll dör grejer eller skakar på jävla sedlar

Ingen pappa, inga vänner, inga bekymmer

Det finns ingen att ta parti för oss

Jag sitter i en stol och undrar var vår man vaknar

Varje sekund i världen är bara ett pennblad för mig

Slipa näsan, sprit ner i halsen och piller efter

Ganska sent, Bisse är det enda vi drar

Ett blekt ansikte, blödande hornhinnor är redan vanligt

Början på ett bortkastat liv, redo för stenträdgården

När du inte sover, och verkligheten är som David Lynch

Borta är gränserna, eftersom Ukraina redan är jävla självständigt

Piggybacked så mycket du börjar bli lycantropic

På gårdar där tranbär växer till meloner

Spark igen och vänta tills bollen är förstörd

Du behöver inte gå ensam, för det är där du hamnar

Gör dina prioriteringar raka när det kommer till dessa livsstilar

En fyllares tur skulle vara att dö i all hast, på morgonen kommer till och med soffan att gå från graven

Och jag är inte paranoid;

killarna på den lokala marknaden frågar mig

Och precis som patienter med mental hälsa får jag långsam service

I dessa tider när handlingar talar för sig själva, är det inte mycket tyngd i suppliken

Och du är en fälla tills du är sexturist i Thailand

Så ge mig spaden, jag ska gräva mig en grav

När du är vid en no return är det smartast att lämna flocken

Jag dog idag, jag avslutade mitt liv

Jag bestämde mig för att gå för att se mindre

Låt kylan hålla mig varm

Nu mellan total tystnad och idag

Förstörd av ilska och tårar

Tappa inte andan

För ett ögonblick sedan blixtrade livet framför mina ögon

Nu rör jag mig som rök som andas in

Vi fruktar inte döden, vi packar kulor

Jag vill bara veta vad som väntar mig på andra sidan, och

Även om han vill dö förbereder han sig hur noggrant

Kommer alltid, men okänt som vad som kommer att hända imorgon

Vi vet att vi inte kommer att överleva detta

Inget kött består, ingenting görs permanent

Och det är därför jag bär en mörk kostym

Där själar väntar på ett nytt kapitel