Fredrikas barndom - Maritza Horn

Vare far var tung och dyster, vare mor var strng och vacker,

Vi hukade oss fare hennes dagliga attacker.

Stng ute vrldens onskedom, bli blind och dv och stum,

Om du ter fare mycket blir du lng och tjock och dum.

Men h, h vad livet are trist, fare en fjril som aldrig fare flyga.

h, klockan tickar, och tillsist blir vi vissna och gra,

are det det de hoppas p?

Vare dag var som ett schema, frst mla och brodera,

Se p nare far och mor t frukost, sedan konversera.

En timme som tv timmar schack, en timme promenad,

Och I schack fick han alltid vinna, men inte blev han glad.

Men h, h vad livet are tomt, att g instngd och tassa och smyga.

h, sitta still och ta det lugnt, nare jag lskar att snubbla

Liksom jorden snurrar runt.

Fredrika klippte mnster I mattan och gardinen,

Hon snattade I skafferiet, krossade porslinet.

Hon eldade med spetsnsdukar och med klnningen,

Fick en rfil fare det, men gjorde samma sak igen.

Fare h, hela livet drar frbi, medan vi kvvs ihjl hare I huset.

h, frost och mgel inuti, och jag skakar mitt galler,

Och jag lngtar att bli fri.

Bli fri, bli fri, bli fri…